Jag har överlevt flytten. Och besök av mina föräldrar. Har inte fått ordning på allt än, trots att det gått en månad. Det har varit så mycket. Inget var städat, knappt ens urplockat. Så jag fick börja med att städa när jag och vovven kom med flyttlasset. Killen som bodde här innan hade drogproblem. Så pass allvarliga att han fått körkortet indraget. Han flyttade bara några hus bort och har redan lyckats panga ett fönster. Tur att jag fått i princip allt nytt.

Jag trivs i alla fall. Väldigt, väldigt bra. Är ute mycket. I trädgården, i skogen, promenad eller cykeltur med hunden. Jag har - tack vare alla problem med allt som varit och är trasigt i lägenheten - fått en till synes ganska vardaglig kontakt med "huvudvaktmästaren" för mitt område. Han har verkligen ställt upp och fixat och ordnat. Jag borde ha tänkt efter, men jag var så glad och tacksam att han verkligen hjälper när det behövs, så han fick en kram när han fixat en dörr och sa "sådant här fick man en kram för förr i tiden". Jag gav honom, 63 år, en kort kram. Stort misstag. Efter det dyker han upp och gör sig ärenden hit flera gånger i veckan, och varje gång vill han skiljas åt med en kram. Jag kramar och släpper. Men han håller kvar. Händerna vandrar över min rygg och om jag inte har en stor tröja på mig så vandrar de in under tröjan. Jag försökte tänka att han bara var en omtänksam farbror som är glad att slippa allt bekymmer som den förre hyresgästen orsakade. Men det är jävligt svårt när han som förra gången pussar mig på kinden och andas häftigt i mitt öra. Det spelar ingen roll att jag skjuter honom ifrån mig, för han släpper inte taget ändå.

Idag ville han komma förbi och prata. Vi hade bestämt att han skulle komma vid 15-snåret, men vid 12:45 fick jag ett sms om att han redan var på väg. Jag hade bestämt mig för att hålla mig utomhus, dels för att jag skulle vara så upptagen som möjligt, dels för att jag ville vara skitig, och dels för att jag undrar/tvivlar på att han skulle göra samma sak "in public". Så jag slängde på mig den största t-shirten jag äger och kastade mig ut. Han kom och vi pratade lite om trädgården. Så ville han gå in. Mitt hjärta sjönk som en sten. Jag stod där med trädgårdshandskarna i högsta hugg. Han berättade glatt att han beställt en hög fin kran till köket och att jag ska få ny kyl och frys. Och så berättade han att det här är hans sista vecka innan semestern. Det lät ju fint tänkte jag medan jag mådde illa och högg tag i vovven och höll honom i famnen för att slippa "kramas". När han sen skulle gå så sa han att han ville ha en "sommarkram". Jag dog. Fick sätta ner hunden och "kramas" med honom. Jag sköt honom ifrån mig återigen, men han släppte såklart inte. Händerna famlade runt på ryggen och han andades häftigt i mitt öra och mot nacken. Det enda jag kunde tänka var att hans händer i alla fall inte var under min tröja. Tror att min hund faktiskt kände vibbarna, för han började väsnas - tack och lov. Jag bröt mig loss på något sätt och lyfte snabbt upp honom i famnen. Den "kramgoa farbrorn" sa då att vi återigen "blev avbrutna". Sist råkade han nämligen slå på radion på sin mobil i fickan (tack och lov!). Men idag sa han att han lämnat mobilen i bilen - han som alltid svarar i telefon, oavsett om han står med händerna i ett vattenlås vid ett badkar.

Jag vet inte om jag överdriver. Om det jag känner är en överdrift till följd av min historia. Men för mig så är det här VERKLIGEN att uppleva OCH återuppleva övergrepp. Jag känner mig så jävla smutsig. Så jävla äcklig, Och allt är precis likadant nu som det var då; jag stänger av och säger ingenting, gör ingenting. Och när han som idag kommer och "ger mig saker", så känner jag mig ännu mer som en hora. Jag pratade med mina föräldrar lite snabbt och nämnde att jag ska få ännu mer nya saker, och deras reaktion var "du måste verkligen ha flörtat in dig hos den där gubben, haha". Det känns som att det jag fått besked om idag att jag ska få till lägenheten, är ett resultat av att han tar på mig.

Men hur fan ska jag veta att han inte bara är en glad och tacksam farbror som inte har samma gränser som jag. Och ärligt talat; spelar det någon roll egentligen när jag ändå inte kan säga NEJ, säga ifrån, stoppa det som händer.

Dessutom är det mitt fel, för det var jag som var så glad och tacksam att jag ställde upp på den första kramen.

Jag gör alltid fel. Alltid.

Ångestnivån är skyhög. Hjärtat bultar så hårt och jag mår illa hela tiden. Magen känns som en tvättmaskin.

INGEN har någonsin pussat mig på kinden förut. INGEN. Hade min kp gjort det så hade det varit ok, för jag känner honom och vet att han inte skulle mena något med det, utan han ser mig snarare som en av hans döttrar. Men - det är väl också därför som han INTE gör det, för han fattar att man inte gör så. Har pratat med honom om det här igår, och han tycker inte alls att det är ok att den här mannen gör såhär med mig. Han tycker inte alls att det låter som en kram. Tror att han är ganska orolig, men det finns ju inte så mycket han kan göra. Särskilt inte när jag inte kan säga ifrån.

Ja, jag vet inte...... jag vill bara dö. Igen.

Det här är väl priset för att jag faktiskt trivs jättebra och allt har verkat gå åt rätt håll. Och allt är mitt fel. Jag sa inte nej första gången.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...