Hade total härdsmälta igår kväll, det har blivit värre och värre den sista veckan. Har kikat i almanackan och insett att "rekylen" av mina föräldrars besök har lagts till min PMDD. Så det är inte så konstigt att jag bara bröt ihop igår kväll. Varit på samtal idag och kunde skratta åt det hela. Det är egentligen enormt komiskt - jag skulle vika och stryka ett nytt lakan. Jag har bredare säng nu, och har köpt mig större lakan. Och det gick inte att vika det på ett "snyggt sätt" - vilket jag vägrade inse i 40 min...... Efter den stunden var jag rasande. Sa till hunden att jag inte var arg på honom utan arg på mig själv, och så hörde jag mig själv säga att "men matte är egentligen inte arg utan väldigt ledsen".

Är det något jag har lärt mig i terapin, så är det att jag inte har fått den känslomässiga vägledning av mina föräldrar som jag borde ha fått. Därför vet jag inte vad jag känner eller hur jag ska uttrycka det - eller vad jag ska göra åt det. Istället trycker jag bara ner allt. Alla känslor. Jag blir som en bomb som är fylld av en orkan av känslor och tankar. Och så klankar jag ner på mig själv. Inget är ok, inget är bra. Jag kan hantera negativa saker, elakheter, smärta. Men det svåraste är att ta emot eller acceptera positiva saker.

Massor av de här insikterna har jag fått efter att ha betraktat mina föräldrar och deras relation, och på något sätt sedan tittat på mig själv som barn. Med min kp's hjälp. Inget av det här hade varit möjligt utan honom. Han har något som gör att det bara klickar. Jag behöver inte skydda honom, inte skämmas, inte vara orolig för var jag har honom. Han kommer inte svika mig. Han vet hur mycket och hur viktig han är för mig. Känns skrämmande att skriva orden, men jag har känt det så länge nu att det nog är dags. Jag försöker göra annorlunda, även om det inte märks. Och jag rör mig. Vet inte om det är framåt, men det inte bakåt i alla fall. Jag tassar sakta runt i mörkret och kartlägger min omgivning - med min kp's hand i min.

Så ja, idag har jag gapskrattat åt mitt psykbryt igår kväll. Vem fan är så envis att man ägnar 40 min åt ett lakan....??!?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...