för en tid sedan hittade jag en knöl

ikväll råkade jag hitta en till

alla andra får hjälp med sådant här

men inte jag

det vet jag

känns så lönlöst att fortsätta kämpa

låt mig bara dö

djur som inte har någon livskvalite kan avlivas

för att det är humant

men människor ska lida

i evinnerlighet

jag skriker

men det hörs inte

det hördes inte när jag var barn

och det hörs inte när jag är vuxen heller

jag är så arg

så jävla arg

och när jag letar efter vad jag är arg på

så inser jag att jag är ledsen

jag är så ledsen att jag är hysteriskt arg

på mig själv

för allt jag gjort

allt jag sagt

allt jag är

ingen talade om att livet skulle bli såhär

ingen talade om att livet bara skulle vara lidande

att det skulle bli såhär svårt och smärtsamt

jag har aldrig dugit

aldrig räckt till

och kommer heller aldrig göra det

nyss fick jag reda på varför jag inte hört eller sett något från sara på jättelänge

hon har dött

har ingen aning om vad som hände

hon har varit borta i 2 år

det känns helt ofattbart

hennes sambo gick bort i leukemi efter en lång strid

så deras barn bor hos saras föräldrar

det måste ha varit en olycka eller så tog hon sitt liv

med tanke på hennes livshistoria och personlighet så är inte självmord otänkbart

hon verkade inte ha varit sjuk innan i alla fall, så det var nog inte det

känner en våg av extra stark dödslängtan

kunde hon lämna sina barn helt ensamma i världen

så varför skulle inte jag kunna lämna min hund