...om en ålderspensionär som är fattig. Hon hade råd att lägga 800 kr på bensin till sin bil, och ha en stor lägenhet. Och hade 1000kr till mat per månad. Hon har alltså mer än vad jag har och hon har det förjävligt. 

Det återstår att se vilka förändringar som står att vänta. Dels när valet är över, men också när förändringarna visar sig och man märker av om ålderspensionärer ska få en högre "lägsta levnadsstandard" än sjukpensionärer igen. 

Jag är livrädd för vad som kommer att hända om alliansen får makten. Det är svårt redan nu, men börjar de på att sänka sjukpensioner eller bara höja ålderspensionärernas inkomst, så kommer det få stora konsekvenser. Samhället styrs av tillgång och efterfrågan. När fler får mer pengar så kommer därför priserna att öka. Så har det alltid varit. Man mjölkar då ur folk lite mer pengar för vardagliga varor som man måste ha för att överleva. Och jag gissar att alliansen kommer ordna lägre priser på semesterresor, och det gör att sjukpensionen sjunker. Det är helt sanslöst att folk får än mindre pengar till basala kostnader såsom mat och kläder, bara för att rika människor vill resa utomlands på semester (ja, för mig är i princip alla rika, har man en bil så är man rik, det blir så när man är riktigt fattig). Det får mig att gråta.

Jag är rädd. Riktigt rädd. För vad finns kvar då annat än att dö.

Varför blev jag såhär, varför måste jag vara sjuk. Jag har gjort allt i min makt för att skapa ett liv, men det räcker inte. Vad mer kan jag göra.

Jag anses värdelös av samhället för att jag är sjuk. Lat. Otillräcklig. Samhällets botten. Och jag vill inget annat än att vara frisk och ha ett jobb. Ett litet hus. En familj. Vara någon. Men det kommer jag aldrig att bli. 

Är så jävla ledsen. Så jävla ledsen. Jag borde inte ha fötts.

Var ska vi ha vår lägsta minimi-nivå i vårt land. Ska sjuka och äldre människor behöva bli hemlösa och svälta till döds för att andra vill resa utomlands på semester. Var fan är medmänskligheten. Det är tydligen lätt att skänka pengar till forskning för olika sjukdomar och katastrofer, men det är ett sådant jävla liv när det talas om skatt. Det är fint och ärofyllt, facebook- och instagramvärdigt att skänka pengar när det är en insamlingsgala. Men att kunna skänka en chipspåse var, i form av skatt, för att människor i detta land ska kunna ha tak över huvudet och mat för dagen, det anses inte vara värt ett skit. Antagligen för att det inte går att skryta med det på exempelvis sociala medier.

Jag skulle vilja se en sk "medelsvensson" gå i mina skor en vecka. Men tyvärr är klyftorna så stora i dagens samhälle, så det skulle aldrig fungera.

___________________________________________

Ännu en sömnlös natt närmar sig. Jag var så trött igår kväll att jag inte kunde hålla ögonen öppna. Ändå kunde jag inte sova. Min sjukdom är ju så fantastisk. Har varit extra väck i skallen idag. Lyckades ändå ta mig iväg på samtal. Jag bara gråter och gråter, har panikattack på panikattack. Det tar aldrig slut. Hur länge kan man gå i behandling. Inte ett helt liv. Men vad ska jag göra sen då. Dö? I så fall kan jag lika gärna göra det redan nu. Bespara mig lidandet.

Imorgon måste jag börja packa det sista inför flytt #2. Vet inte hur jag ska orka. Har så ont överallt. Är så slut.

Jag önskar att jag hade en dödlig sjukdom så att jag visste att helvetet tar slut snart.