Varit i stugan en vecka och hälsat på mina sk föräldrar. Sorgligt nog var det skönare att vara där i allt gräl och skit, än att vara här hemma och ha den känslomässiga utpressningen (ang hästen) hängandes över mig hela tiden. En frihetskänsla. Att kunna bli förbannad eller ledsen och sen bara kunna gå därifrån. Slippa LEVA I skiten. Så som jag gör nu.

Flytta, flytta, flytta. Måste flytta. Har dock fått en väninna här i kvarteret genom våra hundar som leker, så det gör mig jätteledsen. Men vad ska jag göra. Har hittat ett ställe där jag skulle vilja bo, men det lär vara så populärt så ingen lär flytta därifrån på länge. Jag skulle dock komma ner i hyra så pass att det vore värt det, för den ligger under 4000kr. Jag betalar drygt 5300kr idag..... och det har jag inte råd med. Och så hyreshöjning snart igen....

Har inte varit i stallet på snart 2 veckor. Den här helgen är min väninna med sin dotter och tävlar, så de har fixat hästarna innan de for. Jag måste snart serva min moped, så jag kan inte fara och flänga så som jag vill förrän det är fixat. Och det fick jag självklart höra av min väninna - att jag borde ha ordnat det innan jag for till stugan. Jag blev förbannad och berättade att jag börjat höra mig för redan för 3-4 veckor sedan. Då blev det tyst. Hon tycker att jag ska ordna och fixa, planera - men hon själv behöver inte ens planera en halvtimme i förväg.......

Känner att jag inte vill fästa mig mer vid hästen känslomässigt, för det kommer aldrig att fungera i alla fall. Jag kan inte (över)leva såhär. Och det finns inget sätt att komma ifrån den. Förutom att flytta. Och det lär inte bli "roligare" i höst när det är val och dags för smutskastning av politiker. Då kommer det som jag plågats av så länge nu att bli aktuellt igen. Fy fan. Då börjar helvetet igen.

Jag går bara upp i vikt också. Orkar inte göra något. Och det är för varmt. Ligger bara här och dör.

Min kp har semester kommande vecka också.