kämpade så hårt jag kunde med att hålla ihop mig själv under samtalet

men till slut gick det inte längre

fick världens panikångestattack

min kp reste sig och tog mina händer

hjälpte mig att andas

han började prata om att gå och hämta en påse

då fick jag ännu mer panik

klarade inte av att han skulle gå därifrån och lämna mig

så han stannade

är rädd att jag gett honom blåmärken på händerna eller armarna

hela jag skakade och tårarna sprutade och jag blev helt genomsvett

han bad mig öppna ögonen och titta på honom

men jag skämdes för mycket

drog över på tiden också

ännu mer skam

och hur ber man om en trygg famn i det läget

istället viskar man mellan de snabba andetagen och tårarna att man vill ha bolltäcket

löjeväckande

har så mycket och så stark ångest att jag tror jag kräks snart

kan inte andas

allt går åt helvete

försöker ta mig igenom sekund för sekund

dålig start på veckan

skitdålig

får ingen luft

känns som jag kommer kräkas när som helst