idag har min fd t hört av sig   

så mycket känslor

blev så glad och överraskad

visste inte, eller ja, vet inte, hur jag ska hantera det

kom precis från samtal när jag fick syn på mailet

och samtalet var jättejobbigt

bra men jättejobbigt

grät hela tiden

tårarna bara strömmade

insåg i alla fall en sak

att om jag vågar släppa taget så slutar jag att nypa och klösa sönder mig under samtalet

jag gör det utan att tänka

utan att veta att jag gör det

ungefär som leendet som pryder mitt ansikte nästan hela tiden

jag sitter där och ler

medan tårarna sprutar

känner mig så jävla dum

tror att min kp börjat förståt en sak på riktigt idag

att och hur svårt traumatiserad jag blivit av bemötandet i vården

min kp kallade det "maktmissbruk" och "tjänstefel"

han har hela tiden innan försökt säga att "då var då och nu är nu"

och att allt "är en tolkningsfråga"

jag börjar inse mer och mer att jag aldrig kommer komma vidare

aldrig bli fri

för jag kommer aldrig få en ursäkt och få min journal raderad

tilliten är skadad för alltid