Jag vet inte vad som tagit åt grannen, men han håller vår snöskyffel som gisslan. Är heligt förbannad. Fick en ny av vaktmästaren idag, och den tänker jag behålla själv! Grannen får leta reda på den som egentligen är "vår" om han nu tänker hjälpa till någonting överhuvudtaget med snöskottning i vinter. Han städar inte trapphuset heller, så det är också ett irritationsmoment.

Idag har varit en hyfsad dag ändå trots allt. Var ute med vovven innan jag for på samtal, och han fick springa lös en stund. Han var så lycklig. Snö, kallt, och totalt galet rejs på en tom vinterväg mellan åkrarna. Det var länge sedan han sprang och såg så lycklig ut. Kändes bra i mattehjärtat.

För övrigt.... ja.. min kp frågade mig idag om jag är deprimerad. Och om jag är djupt deprimerad. Visste inte vad jag skulle svara. Hello dystymi.....

Jag vet inte, alla VILL så gärna att jag ska må bättre, TRO att jag mår bättre. "Då ser ut att må bättre nu, visst gör du det", "Visst känns det lite lugnare nu", "Du ser inte ut att må så tokigt, det är ju skönt".... osv, osv......

Igår kväll konstaterade jag att jag inte konverserat med en enda levande människa på hela helgen. Varken IRL, via mobil eller internet. Ingen. Inget.

Ingen förstår. För att ingen vill förstå. Det är mer bekvämt, inte lika betungande, att tänka att jag har det ok. Och när jag inte säger något så tror de att allt är "bra". Jag är bara tyst och låter folk tro vad de vill. Mig kvittar det mer eller mindre.

Vill helst bara dra ner rullgardinerna och ligga i sängen hela dagarna. Hade inte vintern knackat på dörren så hade jag förmodligen gjort det. Till skillnad från - i princip - alla andra, så blir jag mycket piggare och mer aktiv på vintern. Vinter passar mig betydligt bättre än sommar.

Kanske ska ta lite medicin nu. Har redan hetsätit (för att jag är ledsen och hatar mig själv) och vill inte göra om det.