Kom till min kp idag och andades knappt. Var så orolig för vad han skulle ge mig för besked om sitt arbete. Jag var helt förberedd på att han skulle säga att han är ledsen, men han vill så gärna ha det andra jobbet att vi får försöka lösa problemen. Han sa ingenting först. Så till slut frågade jag. Han sa då att han tackat nej. Jag blev glad, men samtidigt orolig att han gjort det för min skull. Han sa då att problemet är att han inte kan jobba på annan plats tisdag, onsdag, torsdag, för då har han behandlingskonferenser, handledning, grupper, osv. Och vilka dagar och tider i veckan var inte förhandlingsbart, så det fungerar helt enkelt inte. Särskilt inte med en start om drygt 3 veckor.

Så... jag får ha honom kvar... ett tag till i alla fall... Problemet är att han är så omtyckt att han får erbjudanden både till höger och vänster, så till slut kommer han nappa. Och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det. Ska jag "satsa medan han är kvar" och riskera att han lämnar mig mitt i allt. Eller ska jag fortsätta "snurra runt" i min cirkel och bara satsa på överlevnad här och nu.

Jag vet inte.

Funderar på att skära mig. För jag bara äter och äter. Blir fetare och fetare.