Fick i uppgift av min kp att fara med bussen och handla utan att ta Stesolid. Först tänkte jag att det fixar jag, men det dröjde inte länge förrän jag blev skiträdd och orolig. Efter en väldigt orolig natt trots maxad medicin, så for jag i alla fall iväg. Försökte att andas i fyrkant och lägga upp det hela i olika steg. Jag pendlade mellan att vara ganska lugn och nästan panikslagen. Men - jag tog mig dit, fick med mig det jag skulle ha, och tog mig hem. Sedan dess har jag dock varit helt slut. Började gråta när jag varit ute med hunden och insåg hur smutsig stackaren blivit. Sen började tårarna rinna igen efter middagen, och jag har ingen aning om varför. Jag blir så rädd. Jag klarar inte att vara ledsen. Jag orkar inte det. Känner mig så liten, svag och ensam. Behöver någon som trösta den lilla, för jag kan inte göra det själv. Men det finns ingen.

Är så trött nu så jag vet knappt vad jag heter. Men skulle inte kunna somna om jag kröp ner i sängen.