Träffade min kp igår. Jag grät så jag kunde knappt säga ett endaste ord. Vi gjorde ingen vårdplan då heller, trots att den gamla tog slut för drygt en månad sedan. Han har så fullt upp med att trösta mig att det helt enkelt inte hinns med. Har ingen aning om hur det kommer bli nu när han inte kommer jobba på fredagarna. Vi kan inte ses på torsdagarna heller, för då måste han jobba över och det är ju inte hållbart. Så allt är helt åt helvete. Jag vet att det är fel och fult av mig, men jag blir helt förkrossad över att han går tillbaka till den enhet han slutade på - även om det så bara är en dag i veckan - och det drabbar mig och finns ingen lösning alls. Jag missunnar honom självklart inte att göra det - snarare tvärtom - jag vill att han ska få göra det han vill. Jag orkar bara inte att leva om det är såhär det ska bli.

Har varit hos min t idag. Grät stundtals så att det värkte hål i hjärtat. Berättade hur saker och ting verkar bli med min kp, hur ingen vill veta av mig någonstans inom vården, att jag bara stänger av och håller mig sysselsatt, tränger undan minnesbilder, hetsäter och svälter mig för att ha någon sorts kontroll, osv......

For direkt hem efter det och bytte om. Sen gick jag till gården. Start av två nya barngrupper som egentligen skulle vara tre, men den tredje gruppen börjar tydligen nästa vecka. Fick höra mer gnäll. Och jag som trodde att det räckte med det jag fick höra igår. Jag skippade nämligen ridskolan och tog kollegans hästar med allt det innebär istället. Red såklart inte, men gjorde allt annat. Försökte ordna så att den största ladugårdsdörren inte ska ramla ner och döda någon, för den har lossnat i snöstormarna. Vi skulle ta ner den idag, men ingen av de som var där ville göra det. Jag blev så jävla förbannad att jag funderade på att gå hem. Min kollega drog hem när hennes skjuts kom, och jag gjorde rent åt de inhyrda kaninerna innan jag gick hem. Tog vägen förbi stallet och stack in huvudet till "min" älskade lilla häst. Pussade henne på mulen och gav henne en godisbit. Har inte frågat om jag får ge henne hästgodis, men eftersom ingen bryr sig om henne så skiter jag i att fråga. Får hon en liten bit bara en gång då och då så spelar det ingen roll. Så fort hon ser mig så gnäggar hon, och det gör hon inte till någon annan. Det gör mig så ledsen att veta att ingen pratar med hästarna, inte ens borstar dem och ser till att de har friskt vatten. De enda som får delar av den uppmärksamheten är privathästarna.

Nu ska jag försöka lugna ner mig lite. Är helt utmattad. Fötterna värker av allt spring till och från gården, och efter allt man rusar runt och gör där. Ryggen tog lite stryk idag också när jag körde vatten till de fem hästarna i hagen på andra sidan vägen. Inte visste jag att den rymmer 80 liter vatten........ jag ville bara se till så att de fick rent vatten.

 

bipuss

13 april 2012 13:05

Du är så stark genom allt. Djuren på gården är nog lyckliga som har dej... :) Sänder ljus och kärlek rakt in i ditt sargade hjärta <3 Kram

http://bipuss.bloggplatsen.se

Maria

14 april 2012 01:08

Jag borde känna mig lycklig som har dem... men det är bara tomt.. känner ingenting... :'(
Kramade "min" häst idag, länge länge... och jag kände....... ingenting. Det skrämmer mig...
Stor varm kram, vännen min

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...