Sov på gården natten till idag eftersom vi börjat renovera, så jag är helt slut.

Vi hade en vikarie på ridskolan, och hon var faktiskt jättetrevlig. Vi spenderade tiden i stallet och hon visade sin häst som fått mugg och vad man kan göra för att avhjälpa det. Jag var så totalt överutflippad så jag framstod garanterat som en total mugg-nörd och ställde tusen frågor. Det blev bara värre och värre. Svor för mig själv när jag cyklade hemåt. Samtidigt som jag verkligen ÄLSKAR stora hästar. De har så mycket mer personlighet, mer värme, mjukhet... och ja, ärligt talat sitter jag hellre på en helgalen häst än en helgalen ponny. Man hinner reagera mer med en storhäst. Men man kan ju inte få allt här i världen.

Har som sagt spenderat hela helgen på gården. Det är sannerligen en spännande skara människor. Den ena är jättesöt och snäll, men har så otroligt låga tankar om sig själv och gör de mest bisarra grejorna. Den andra (min "kollega") är väldigt lik mig, förutom att hon har andra "sociala problem", aldrig planerar och är mer eller mindre likgiltig alt sur i hemlighet. Det löste sig - typ - i alla fall med det idag, även om min kollega är pissförbannad på mig - men självklart inte sagt något rakt ut. När man varit på gården i 26 timmar, jobbat nonstop förutom då man sov några timmar i det svinkalla huset - ja, då KANSKE man vill se till att man verkligen tar sig hem när det är snöstorm..! Särskilt när den som "gnäller" inte har varit där mer än max hälften så länge och dessutom själv tänker bege sig därifrån. Men jaja, det löser sig väl...

Var "spännande" att ha barngrupper i snöstorm. Barnen i första gruppen blundade när de red. Skulle hämta in de två snällaste hästarna till andra gruppen och jag sprang runt i lösdriftshagen och jagade den ena av dem. Han ville INTE följa med... Men envis som jag är så tog jag med honom ändå. Kunde bara konstatera på promenaden genom hagen att den nya helgalna arabhästen vill döda allt och alla och vara envåldshärskare... På vägen mot stallet blåste och snöade det så in i helvete så hästarna gick på bredsidan med huvudet bortvänt från väderkaoset. Väl i stallet sa båda till direkt att de inte tänkte vara med idag. Den ena trampade omkring och höll på att reta gallfeber på shettisen som står på boxvila. Den andre stod på gången och var helt rasande. Öronen bakåtslickade och blicken sa bara NEEEEEJ. När han till slut stegrade sig där han stod på gången så lade jag ner. Barn kan inte borsta på en häst som stegrar sig på stallgången, och jag kan inte ta den diskussionen med honom när det är barn i närheten. Det blev ett totalt kaos, eftersom min kollega körde ponnyridning med den största ponnyn. Förresten så sa min kollega att jag får rida henne varje gång jag kommer till gården..! Jag blev helt paff! JAG!??! Men visst, jag gillar ju hästen även om den är totalt förvildad efter att ha stått på en annan lösdrift i x antal år. Det är i alla fall en D-ponny, en fjording, till skillnad från benranglet till B-ponny som jag annars ridit på. Det var förresten den fjordingen som jag hade mitt premiärfall med i januari, men nu har jag lärt mig några tricks för att stävja det i alla fall.

Oj, så skönt det är att inte känna eller tänka.....

Har panik inför veckan och allt som kommer hända - eller ja, inte hända. Min kp sa att han skulle ringa mig i torsdags fm, men jag smsade honom att jag inte orkade prata. Det var verkligen sant, för jag låg i sängen och panikade och grät. Stoppade till slut i mig lite piller och for till gården för att utplåna mig själv på em. Sedan dess har jag bara stängt av. Begravt mig i sysslor.

Är helt slut och veckan har inte ens börjat än. Toppen............

Tänkte nog skriva om något speciellt, men jag minns inte vad.