Har just tränat 4 pass. Vägde mig mellan pass 3 och 4, och tro det eller ej men jag vägde 100g mer efter sista passet......   

Igår kom det befarade rekommenderade brevet. Jag panikade - såklart - men tog medicin och drog iväg. Har pratat med hon som ska företräda mig som jurist, och hon tycker att jag ska göra en motanmälan. De har snackat så mycket skit om mig att jag inte har några kontakter kvar som jag tidigare hade på gården. Och varför ska jag bära skulden för att de vanvårdar sina djur. Har inte hämtat ut brevet än, för det skulle förstöra hela helgen. Ska hämta ut det på måndag och direkt efter skriva på pappren för juristen. Både riksförbund och media står redo att verbalt slakta folk som hör till gården, och de vet om att jag fått rek. brev nu. Allt står på stand by-läge tills på måndag. Och de jävla idoterna fattar inte att jag eller någon annan redan vet vad fan de håller på med.

Det går dessutom något virus bland hästarna på gården. En häst är jättesjuk och får smärtstillande och sondmatas. Trots det har ingen info kommit upp varken på hemsidan eller på fb - vilket ordföranden lovade en av privathästägarna i torsdags. På måndag får de förhoppningsvis reda på om viruset är luftburet eller ej - om de jävlarna inte ljuger om det också......... En privathästägare hörde ordföranden ljuga för veterinären när det togs prover, så vem vet.

Jag bävar inför måndag. Samtidigt som det känns som att något MÅSTE hända, för jag pallar inte att gå och låtsas vara glad. Räcker med att jag uppdaterar min fb-sida så att det ser ut som jag har världens flyt och är så jävla glad och lycklig nu. Bara för att de där jävlarna ska bli irriterade. Det komiska i det hela är att det FUNKAR! Skriver jag att jag ska till stallet, så kastar de sig på telefon och ringer runt till varandra och far iväg till gården för att se om jag kommer dit. Men då har jag varit på andra ställen!

Men om inte jag kan sova pga vad de gör mot mig, så får de fan i mig räkna med att jag ger tillbaka - på ett sätt som bara insinuerar det jag vill att de ska tolka det som.

Mår så jävla dåligt. Går inte att beskriva i ord.

Har räknat på medicinerna idag, för det kommer inga hållbara recept från den tilltänkta läkaren. Och det ser ut att gå helt åt helvete. Särskilt med tanke på det psykologiska krig som gården för mot mig nu. Såg dessutom att läkaren till och med ändrat ordinationen på de pytterecept hon skrivit ut, och det trodde inte jag att man gjorde/fick göra utan att i alla fall meddela patienten. Men nu är det i alla fall slut på läkartjafset, för jag satte gränsen fredag 8 feb. Så nu är det "bara" att hålla ut tills min läkare kommer tillbaka - nästa år........................................ eller dö............................................