bussen var som vanligt sen när jag skulle på samtal så jag bytte när jag kom in till stan

klev av och gick in och anmälde mig i receptionen

började gå mot samtalsrummet när jag hörde någon halvropa mitt namn

vände mig om och fick syn på AJ

jag blev så jävla glad så tårarna rann nästan

herregud har inte sett henne sedan jag blev utskriven sista gången från psykavd

jag har tänkt på henne så mycket

undrat om hon jobbar kvar

hur det är med henne

min AJ

min älskade AJ

som jag delat så mycket med

hon är en så fin människa

så rolig

ironisk precis som jag

säger vad hon tycker

skinn på näsan

ja, helt jävla underbar

har saknat och saknar henne jättemycket

hon är den enda av personalen som jag skulle vilja vara vän med

(förutom P men jag vet att han har lämnat stan för gott)

det fanns fler bra, men inte som jag passar ihop med

hon frågade hur jag har det

jag kunde inte ljuga

berättade väldigt kort om stallet/bedrägeriet och flyttarna

och att jag nu är medicinfri och varför

hon tyckte det var förjävligt

vissa människor behöver ju medicin för att ha livskvalité

jag håller ju med henne om det

bara för att man lever så innebär inte det att det är "bra" eller ens "ok"

hon var tvungen att rusa och jag skulle ju på samtal

så jag kramade henne

HÅRT

och bad henne hälsa till alla

älskade underbara AJ