Ännu en innehållslös dag. Jag är så trött på det här. Vill måla eller rita, eller hålla på med leran, men det går inte. Har så mycket ångest att hela jag skälver. Har ont i armen också, och det gör ju inte saken bättre. 

Funderar på hur jag ska göra, var jag ska bo. Här kan jag ju i alla fall inte stanna. Flytta långt härifrån eller stanna i stan. Det är frågan. Hade jag inte blivit av med medicinerna så hade jag stannat, för då hade jag kunnat resa när jag behövde, och då hade jag haft en läkare som jag inte hade kunnat lämna. Med min fula och felaktiga journal så kan jag inte börja om någonstans. Alla vill ju läsa ens historia, även om den är helt snedvriden och fel.

Hade jag haft min medicin kvar så hade jag också haft en chans att få tandvård någon gång igen, och om jag blev sjuk och fick en infektion så skulle jag kunna ta emot hjälp. Men nu går ju inte det, och då finns heller inte stor vits med att stanna. Då kan jag lika gärna flytta långt bort, eftersom jag ändå kommer dö ganska snart. Bättre att dö av sorg än ilska. Det är lugnare. 

Jag klarade inte att fara och handla mat förra veckan. Jag orkar inte göra det den här veckan heller. Min kp vill dock att vi provar att han följer med mig som stöd och handlar på torsdag, men jag känner att jag egentligen inte pallar det heller. Jag försöker pusha mig själv och tänker att jag måste ta emot hans hjälp, men är livrädd att det kommer bli pannkaka av allt. Skulle det visa sig att jag inte kan gå in i butiken och handla med hans hjälp, så vet jag inte om jag kan försöka någon mer gång. Skulle helst vilja vänta och se om jag kanske mår bättre nästa vecka, men jag har ju ingen mat hemma. 

Ja, jag får se hur jag gör. Han kommer inte tvinga mig till något om jag säger ifrån. 

Livet är väldigt intressant när man bara träffar en annan levande människa max 1 timme och 45 min per vecka. Även om man lider av social fobi så är det för lite "sällskap" för att kunna överleva. Men jag klarar inget annat längre. 

Fick panik igår kväll när jag insåg att jag nött hål på det näst sista paret byxor jag har. Jag klarar inte att gå in i en butik och köpa nya, och pallar inte att beställa på nätet eftersom det ska hämtas ut på posten. Mitt postombud har "egna regler" kring utlämning av paket, vilket involverar att så och diskutera med kunden. Så det fungerar liksom inte. Tyvärr är postombudet även schenker-ombud, och det är samma sak med de försändelserna. Och det är inte särskilt många klädbutiker på nätet som levererar med DHL. Hade inte posten infört den överdrivna avgiften på paket från icke EU-länder så hade jag kunnat beställa tights på Ebay och fått dem i postlådan, men nu har de ju stängt den möjligheten också.

Känner bara hur min redan lilla värld blir ännu mindre. Känner hur väggarna närmar sig. Hur jag motas från alla håll och snart blir mosad. Och är det en sak jag inte klarar av, så är det att bli trängd. Det är väl traumatiska upplevelser både från barndomen och vuxenlivet som orsakar det. Det är kul att man söker hjälp, men istället blir man ännu mer traumatiserad. Tack psykiatrin. Och tack för att ingen vågade stå på min sida trots att det var så uppenbart att jag blev felbehandlad och felbedömd. Jag förstår att det råder en gammeldags syn på hierarki inom vården, men man hoppades ändå att någon skulle ha drämt näven i bordet. I alla fall i de lägen då faktiska lagbrott begicks. Men nej. Och det hjälper liksom inte mig att senare sitta och beklaga sig inför mig och säga att det som hände var fel och man borde ha gjort något. Jag har det skräpet i min journal och det är som ett brottsregister - som jag kommer få bära med mig så länge jag lever. Jag kan förlåta det för att orka överleva, men jag glömmer det aldrig. Aldrig någonsin.

Hade världens jävla vredesutbrott tidigare ikväll. En dag kommer jag ha ihjäl mig själv i ett av de där vredesutbrotten. Vad är jag arg på? Mig själv. För att mitt liv är så jävla hemskt. När jag kan sansa mig så att jag kan tänka lite logiskt så frågar jag mig vad jag egentligen är arg på, och då inser jag att jag bara är ledsen. Så djävulskt ledsen. Men jag vill inte tycka synd om mig själv, för allt är mitt eget fel. Det var jag som var så dum så jag sökte hjälp. Hade jag inte gjort det så hade jag inte behövt bära en journal som förstör mitt liv. Jag hade förmodligen tagit mitt liv, men det hade varit bättre än att överleva såhär och ständigt veta att allt jag försöker göra kommer färgas av det psykiatrin utsatte mig för. Skulle en person som mår dåligt rådfråga mig om den skulle söka hjälp eller ej, så skulle jag svara "gör inte det om det inte är fråga om liv eller död". Eller så skulle jag svara "om du söker hjälp så berätta inte allt". Hade jag inte varit så öppen och berättat allt för vården, så hade jag inte blivit utsatt för samma vanvård. Då hade de inte kunnat förstöra mitt inre innersta som fortfarande var intakt. De hade inte kunnat krossa det sista hela och friska som fanns kvar av mig.

Jag klandrar mig för det här varje dag, varje minut. Jag var så dum som tänkte "om jag inte berättar allt så kan de heller inte förstå och hjälpa mig".

Ja. Jag var så urbota dum. Jag gav dem allt. Och de trampade sönder hela mig. Inklusive det sista innersta som fanns kvar. Hade jag inte gjort det, eller om någon hade slagit näven i bordet, så hade jag haft en chans. Men nu har jag inte det. Jag vet att jag inte är unik på något sätt, utan det finns fler som är precis som jag där ute. De andra kan bearbeta och gå vidare, kanske arbeta, ha en partner, kanske skaffa barn. Men mig förstörde de så att jag inte ens tar mig utanför min dörr. Och de kommer undan med det de gjort. Tack vare de som satt tysta och såg på, men som inget gjorde.

Måste vila min arm nu. Det är väl i och för sig ändå dags att avsluta detta ordbajsande. Behövde skriva för att allt bara snurrar, och paniken bara växer. Man blir ganska knäckt av att sitta i ett soffhörn hela dagarna och i panik tänka; "VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? VAD SKA JAG GÖRA???? ".......