Igår kväll blev det en riktig kiss- and cry-hörna här på avdelningen. Är så många jag har skapat relationer till under min tid här - inte bara nu utan också tidigare. Jag fick i alla fall en kram av P och många kramar av K, men så kom vi på att K ju jobbar på söndag också. Men jag fick ta en Stesolid, Stilnoct och Propavan för att komma till någon sorts ro. Idag är det inga hjärtskärande avsked, men jag bävar redan för imorgon. Visst, jag kommer hit på måndag morgon för att bli utskriven, men då är jag som redan borta härifrån.

Har rafsat ihop de sista sakerna nu på morgonen. Har bara mini-laptopen kvar och några ritpapper. Och så min "projektbok" som AJ ska skriva i. Så jobbigt att de delat upp sig pga personalbristen, för AJ och AP går om varandra både idag och imorgon. Hade varit lättare om de varit här båda två, för då hade man kanske kunnat få prata med någon av dem. Ska i alla fall fara hem och ev ner till Maxi. Ska köpa något drickbart - förmodligen en Bärry Smoothy - att ha på resan. Och resegodis.

Tänk att man kan uppleva fysisk smärta av att konstgjorda relationer upphör. Men det är väl bara ett bevis för hur mycket hjälp och stöd man har fått, och hur lätt och mycket man släpper in människor i sitt inre.