De vill kasta ut mig före midsommar. För att avdelningens läkare går på semester på fredag. Och han har sagt ifrån sig allt ansvar vad gäller mig. Men ändå ska han förstöra och sätta käppar i hjulet för mig och slänga ut mig när jag genomgår den jobbigaste perioden på året. Det är tre månader sedan D hängde sig här på avdelningen och den 14:e är det tre år sedan min syster gick bort. Och jag LOVAR att om jag blir utslängd och därmed inte får hjälp över midsommarafton så tar jag livet av mig. Då får jag i alla fall vila vid min systers sida. Jag har ingenting att komma tillbaka till efter sommaren, avdelningen försvinner, och nu ska de rycka undan mattan under fötterna på mig NU också. Jag har redan insett att jag kommer supa skallen av mig på midsommar, skära mig och ta mitt liv om jag inte får hjälp härifrån avdelningen. För det här är sista gången jag är här. Och de vill inte ens ge mig ett värdigt slut.

Kastar de ut mig så tar jag mitt liv för jag orkar inte med det här OCKSÅ. Vad i helvete spelar en vecka för roll för dem??? När den betyder allt för mig - liv eller död.

Nu på morgonen kom droppen som fick bägaren att rinna över. De har förstört hela denna veckas matbeställning pga att de skiter i att överhuvudtaget göra någon. Så jag får återigen ingen hjälp med mina ätstörningar. Så det här kommer gå helt åt helvetet! Jag har ansträngt mig mer än vad som är möjligt för att påverka min situation, jag har utsatt mig för mer än vad jag orkar och klarar av. Men ändå får jag inte ett skit för det. Och jag hatar mig själv och min jävla naiva syn på mig själv som jag fått! Och ja, jag fattar att jag låter som en Borderline'are, men det SKITER JAG I! Då har jag väl diagnosen Borderline idag då! Jag är en jävla igelkott! Jag vet det! Alla taggar som sticker ut från mig är sådana som genomborrat mig själv förut! Imorgon är det vårdmöte och det kommer inte ge ett skit! För det finns inte någon jävla plats för mig i den här världen!