jag har skrattat tills jag kiknat

gråtit tills jag kräkits

vrålat svordomar och viskat vackra ord

jag har dunkat mitt huvud i väggen

skurit sönder lår och arm

blödit litervis med ångestblod

svetten har runnit på min panna

handen varit blå efter slagen mot cementväggen

jag har tömt förpackning på förpackning med laxertabletter

lika fort som jag hetsätit igen

jag har hällt i mig piller

inte brytt mig om vilken sort eller verkan 

skrivit avskedsbrev och min sista vilja

och bett om ursäkt för att jag finns 

jag har mått så fucking jävla dåligt

jag har varit så nära så många gånger

att kasta mig från en bro

framför ett tåg

ta sista tabletten

skära det sista snittet

men jag har överlevt

rakbladen är inte mina bästa vänner längre

jag dunkar inte skallen mot väggen

jag säger 'fuck it' när någon försöker trampa ner mig

för här är jag

sakta tar jag mitt liv tillbaka

det liv som jag borde haft från början 

vissa dagar är bättre

andra sämre

men jag försöker göra mitt bästa av dem alla

jag vet inte vad som komma skall

men jag vet att det finns en morgondag

dit vill jag nå

till imorgon

Har sovit hemma på nätterna och gått tillbaka hit på dagarna. Har inte varit någon höjdarpersonal. Hemma har jag städat och donat, så nu behöver jag inte komma hem till en smutsig lägenhet. Stefan har haft ytterligare utbrott och både hotat och gett sig på andra patienter. Men nu just för tillfället är han väldigt låg och gör inte mycket väsen av sig.

Idag är det exakt tre år sedan min syster dog. Har fortfarande inte bearbetat det och jag vet inte om jag någonsin kommer att göra det.

Ska sova här på avd inatt. Mår inte bra alls.

.......man får inte säga så... men... jag önskar att jag fick dö.. och bli begravd med min syster.......