P kom med nattmedicinen nu. Första gången han kommer med den till mig för att jag inte bett om den själv. Sa som det var, eller är, att jag är skiträdd för att sova för att jag drömmer så fruktansvärda mardrömmar. Har haft ångest hela dagen lång pga förra natten. Och nu väntar ännu en natt. Personalen medger att de hört mig gny i sömnen, men ändå väcker de mig inte. P har lovat att väcka mig, men eftersom han är ensam ssk både igår och idag så har han ju annat för sig än att springa och titta till mig. Så det gör någon annan. Och de väcker mig inte.

Helvetes jävla skit. HELVETE!

Känner mig fortfarande smutsig, sårig och psykiskt nedbruten. Orkar inte med det här.

Önskar att P kunde sitta hos mig tills jag somnat.

Nej, jag önskar att jag var död, det är lättare. Då behöver jag inte kämpa och slåss mer.

Men för P's skull vill jag leva. Just nu. Kanske.

Jag mår bara så dåligt. Är så rädd. Och ensam.

Törs inte höra av mig till någon för ingen hör av sig till mig.

Jag vill inte vara den ständiga svansen som bara är i vägen.

Jag vill inte tjata.

Önskar att jag var död.

Det är det enda som kan rädda mig från mardrömmarna.

Mardrömmarna från inatt har fastnat i kroppen. Har ångest så jag dör. Drömde om övergreppen. Men det var ju blandat med annat som var jättekonstigt som jag skrivit om på förmiddagen. Har varit och köpt både godis och glass - som jag hetsåt naturligtvis. Har sett på film på eftermiddagen, "The whole ten yards".

Vill bli nedsövd. Det är en skön känsla. Bara sova. Utan drömmar, utan att tänka eller veta om något. Lämna över allt till personalen. Jag orkar inte andas längre. De tar ifrån mig allt. "De" är de som sitter på makten. De låter mig inte få komma till behandlingscentret för det ska läggas ner nu helt plötsligt när jag är redo för att gå dit på dagarna. De tar inte in uska-studerande på komvux längre som redan har treårigt gymnasie. Jag har inget efter midsommar. Då försvinner avdelningen för mig och med den allt jag har att stötta mig mot när mina ben inte orkar bära mig, eller när jag svajar till och bara behöver veta att det finns någonstans att ta vägen.

Jag faller handlöst.

Jag vill dö.

Har ångest så jag mår illa. Och personalen sitter och asgarvar i rapportrummet. Tur att någon har roligt i alla fall. Y var sjuk inatt och ska vara borta två nätter till, men P jobbade. Hann bara säga godnatt till honom. Ville säga så mycket mer. Behövde prata. Men orden kommer inte ut ur munnen. Vill karva fram dem i skinnet med ett rakblad... men jag skadar mig inte så längre.

Har drömt fruktansvärda mardrömmar inatt. Jag var hos mina föräldrar och föll i, trampade in och fick glas "inskjutet i huden" på hela kroppen. Var ingen vits att skrika för ingen hörde mig. Satt ensam och plockade bort bit för bit i tystnad. "Han" var där. Tortyr.

Känns som att jag kommer dö av ångest idag. Är så ensam. Har ont i magen. De har bytit Laktulos Apelsin till Laktulos "utan smak". Spyr om jag försöker ta den.