har gråtit sedan i eftermiddag

N jobbade dag och gick hem på em

hon är den starkaste kvinna jag någonsin mött och blir jag en hundradel så stark och trygg i mig själv som hon är så skulle jag vara nöjd

nu sent ikväll så har jag sagt hejdå till K och P

har gråtit till och från hela tiden och varvat det med stefans krav på att jag ska underhålla honom genom att sitta och spela "finns i sjön"

A fick mig till slut att lugna ner mig och så tog jag en stesolid

sen fick jag en kram av P

och när jag fick nattmedicinen av K så kom vi på att han ju jobbar på söndag

resan.... ja allt är bara kaos just nu

har  inte fått någon faktura av H&M så jag vete fan vad jag ska göra

varorna skickades 13 maj....

och jag har inte packat ett skit

jag orkar inte

inatt är min sista natt på avdelningen

vi ses aldrig mer - här - men utanför

har egentligen inte hänt något banbrytande de sista dagarna

men jag har sagt hejdå till några i personalen som antingen gått på semester eller jobbat sitt sista pass innan jag far hem

separationsångesten har nu blivit så tung att jag har svårt att andas

P kom in och pratade med mig igår kväll

N hade talat om för honom att jag väljer att sova här på avd när han jobbar för att jag känner mig trygg då

inatt är hans sista natt

han lovade att jag ska få en kram antingen ikväll eller imorgon bitti när han går hem

i eftermiddag måste jag säga hejdå till N

vill bara fly

men det går ju inte att göra så heller

en relation består ju av två parter, inte en

sen ikväll, imorgon kväll och på söndag får jag ha AJ och AP

AJ är det hejdå till på eftermiddagen på söndag

och AP på kvällen

känns som att jag har hjärtinfarkt

det värker i bröstet, jag kan knappt andas och tankarna bara snurrar

känner hur allt "bara" förvandlas till minnen

finns inget att "ta på"

allt bara försvinner och tomheten fyller hela mig

tomheten och oklarheter, frågetecken, är allt som finns kvar i mig till slut

och som det ser ut nu så är det bara att acceptera att saker och ting är som de är

att jag inte vet något om någonting och att jag måste leva för dagen

ta en dag i taget

men det är inte lätt