Vad jag än gör så är det fel. Hela jag ÄR fel. Jag orkar fan inte mer. Får inte träffa min kp förrän på torsdag. Fattar inte hur jag ska orka.

Har hetsätit igen. Var tvungen att göra mig själv illa på det sättet. Önskar att jag bara fortsatte skära mig istället. Vad spelar några ärr till för roll. Men problemet är plastikkirurgen som opererade mig - hon var så himla gullig och empatisk, och jag lovade henne att aldrig mer göra om det. Blev fyra operationer totalt tror jag. Vet inte hur många stygn. Det ser förjävligt ut, men ändå bättre nu när kanske 10% togs bort.

Har sovit och umgåtts med mina djur resten av dagen. Ena marsvinsflickan är så himla fjantig. Hon skriker som en stucken gris när man bara petar på henne. Så att bli kammad var självklart en horribel upplevelse. Min förhoppning är dock att de alla ska vara handtama till våren när de ska hem till gården och umgås med barn igen. Vi får väl se. Jag är ganska mjuk, varm, empatisk och försiktig av mig, så de flesta djur brukar gå bra att hantera. Det gäller bara att bemöta dem på ett individuellt sätt och förstå sig på dem - ungefär som med människor, fastän att kontakten med djur är mer "ärlig".

Hoppas att jag kan rida imorgon. Beror på om stormen har lagt sig och om hästarna har stått i lösdriftshagen med eller utan vindskydd... och om "min" häst haft täcke på sig eller ej......

Nu ska jag kolla på Lilyhammer på SVT-play, och sen får jag se om jag kan somna eller ej.

...så får mina läsare gärna föreslå olika behandlingshem och liknande. Jag har ingen aning om vad som finns vart.

Ni kan vara helt anonyma, ha ett alias eller vad ni vill, det spelar ingen roll.

Om jag åtminstone vet vad som finns, så kan jag ju inte göra mer än så. De tänker ju inte föreslå något, så jag får väl leta på egen hand........ men var har de behandling för PTSD, Social fobi och bulimi..........

Klarar inte av att vara i en storstad..... inte mycket folk..... manliga patienter............ mina kaniner måste få vara där.... och helst ska det finnas häst i närheten....

Ja, det låter som Villa Villekulla......................

Det blev inget nytt sagt under mötet, utan min kp ska slåss för mig. Känns förjävligt. Min t satt och försökte överrösta mig hela tiden - en mycket märklig känsla......... Till slut kom jag på mig själv med att prata med henne som jag pratar med bråkiga barn på gården; med dov, lugn röst och riktigt bokstavera orden... Hon kallade mig rigid. Jag blev förbannad. Vi har bara olika åsikter, och bara för att jag inte ändrar min till hennes så innebär inte det att jag är "rigid". Sa till henne att jag respekterar hennes åsikt, men inte att hon kallar mig rigid.

Tror min kp var ganska förvånad över tillvägagångssättet från min t's sida. Han stannade med mig vid busshållsplatsen i 20 min...... bara för att jag inte skulle gå och köpa laxtab............