Panik. Röntgen imorgon igen. Den här gången en annan sort då jag inte pallar skiktröntgen. Den här ska gå fortare och de kan ta fler vanliga röntgenbilder när jag är sövd om det behövs. Ska fara vid 16-tiden. Mår illa. Redan nu.

Men klarar jag "bara" av det här, så är det "bara" narkosbedömningen kvar sen. Den som jag är livrädd för, eftersom det involverar en läkare.

Om en månad är första op-tillfället över. Om allt går som det ska........

Var orolig över mitt blodtryck då jag är så tjock. Har fixat en blodtrycksmätare och jag snittar på 90/60.... så jag har inte direkt högt blodtryck i alla fall. Snarare är det för lågt - som vanligt. Vid första op-tillfället fick jag berättat för mig att blodtrycket sjunkit till 63/38, så risken finns väl att det gör det nu också. Men det vet de ju om på anestesin. Har i alla fall förstått varför jag är så himla slut hela tiden, både fysiskt och psykiskt. Sjunker trycket ytterligare kan organen lägga av....... Måste försöka bryta den här nedåtgående spiralen, för ju mer deprimerad jag är, desto lägre blir trycket och desto mindre orkar jag. Jag förtvinar. Inifrån.

Från den yttre världen får jag inget stöd, ingen förståelse. Min "väninna" hörde av sig idag och frågade om jag skulle med till stallet. Jag orkade inte, men ville inte svara det igen. Så jag struntade i att svara först och skrev sen att jag sovit. Hon svarade att hon önskar att hon också kunde få göra det - punkt, punkt, punkt. Jag låtsades inte förstå, men jag kände piken som ett armeringsjärn i bröstkorgen.

Det är det sista jag behöver; fler antydningar om att jag "inte gör något".

Har inte simmat den här veckan heller och det kommer inte bli något av. Allt var packat och klart till igår morse, jag vaknade i tid. Men låg bara och stirrade i taket. Orkade intr röra mig. Så det blev inget av. Imorgon är det som sagt röntgendags igen, så då blir det inget, och på fredag har jag samtal och då kommer det dessutom vara hyfsat fullpackat på simbanorna. Det är minst med folk - enligt mig - på tisdagar och torsdagar. Men det beror nog på öppettiderna.

Blir nog inte mycket sömn inatt..... massa ångest inför morgondagen.... Röntgenteknikern ska vara med... det skrämmer skiten ur mig - som om det inte räckte som det redan var......

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...