Fick inte lägenheten som jag verkligen ville ha och som jag var och tittade på igår    Menmen, sånt är livet.

Varit hos min kp där vi träffade tandläkaren. Pratade bl.a om planering. Den här gången kunde jag faktiskt prata och föra min egen talan på ett sätt som jag inte kunnat förut. Kanske beror på att jag tog 80 mg stesolid och 50 mg atarax innan..... Och när jag berättade om den ena visdomstanden och att jag upplever att den gör mest ont, då säger tandläkaren att hon förstår det för hon har sett på röntgen att den är väldigt infekterad och inflammerad. Så för en gångs skull SYNS det som jag säger, smärtan SYNS. Ingen som påstår att det "bara är psykiskt". Det SYNS!!!!!!

Jag fattar att det inte är bra att gå omkring med det, och att det syns så tydligt på en röntgen är ju inget gott tecken. Men - det lilla gnäll jag framfört har varit befogat! Det finns BEVIS!!!!

Ska försöka med en annan röntgen än skiktröntgen antingen nästa vecka eller veckan därpå. Sen är det narkosbedömning kvar

Så om allt går som det är tänkt så sövs jag den 18 dec straxt före kl 8, och väcks kl 16. Måste vänta 2 timmar på uppvaket.... och det kommer bli jobbigt... Sen är de så noga så de vill att någon tittar till mig på kvällen... vilket ju är ett problem... men ev kan min kp ringa mig "för att kolla till"..... Tydligen räcker det inte med sms...........

Jag kommer bli intuberad nasalt - vilket jag förstod eftersom de behöver allt utrymme de kan få i munnen. Frågan är om de kommer sätta kateter också....... jag ska ju vara väck i 8 timmar...... men då får de dra den när jag återfått reflex/muskelfunktion, men ännu inte är "medveten".

Tandläkarens "snabbtitt" gick helt ok. Behövde inte gapa, utan "bara" bita ihop och dra ut mungiporna en i taget med fingrarna och så tittade hon.

Tänk så mycket lite bekräftelse kan betyda.

Nu är jag helt slut. Dötrött. Tröstar mig med choklad och chips efter att ha förlorat den där underbara lägenheten.......

Igår kväll började det göra mer ont än vanligt i munnen. Insåg att det var samma visdomstand som irriterade insidan av kinden igen. Har hållit på hela natten. Och fortfarande. Känns som den är på väg att göra hål i kinden. Och nu när tandläkare och allt är på gång, så är den ännu svårare att förtränga det.

Svårt att prata. Bara jag rör lite på munnen så gör det ännu ondare. Borde inte ha tuggat på den sidan. Men vad ska jag göra när retainern på andra sidan hänger helt lös och riskerar att böja ut sig och förstöra tungan.

Känns verkligen som en evighet till 18 december. Och innan dess så är det tre andra steg som måste tas. Jag vet inte om jag pallar något av dem......... En "snabbtitt" av tandläkaren - men hon har lovat att hon inte ska pilla i munnen på mig. Skiktröntgen - men jag kan inte sitta fast, då får jag panik. Och så narkosbedömningen.

Jag skulle hellre bara lägga mig ner och dö om jag kunde. Då skulle jag slippa allt.

Jag vill inte leva. Inte. Leva.

Det här är ingen liv.

Det här är inte ens överlevnad.

Det här är bara tortyr.

Dag ut och dag in.

Det blir aldrig bättre.

Det blir inte "ok".

Jag faller mellan alla stolar. Har alltid gjort det.

Är inte tillräckligt sjuk för att få den hjälp jag behöver.

Och heller inte tillräckligt frisk för orka själv.

Varför försöker jag ens.

Varför kan jag inte bara få dö.

Bli fri.

Känns som söndag idag, men det är inte det. Jag behöver söndag. Måste ha söndag. Så att det är måndag imorgon. Behöver ha måndag imorgon. Orkar inte leva.

Är helt hopplöst. Har tittat på bilder på nätet hur en skiktröntgen hos en tandläkare kan se ut, och är det något liknande som de vill att jag ska göra så är det tvärnit där. Kommer inte att ske. Aldrig. Jag dör hellre än att sitta fast och inte komma loss. Då är det över. Ingen. Någonsin. Aldrig. Då får de göra det när de sövt ner mig. Om jag inte tar en massiv - och då menar jag MASSIV - dos stesolid.