jag tänker sluta med mina mediciner

det här går inte

får recept - för två veckors tid

och det kan bevisligen ta en månad från det att medicinen tar slut tills dess att jag får ny

så jag lägger ner

det får bära eller brista

tar jag livet av mig så går det ju att förstå varför i alla fall

det är väl huvudsaken

det här kommer bli en underbar vecka

Tror att jag har bestämt mig för att sluta med mina mediciner. Skulle ha träffat min ordinarie läkare igår, eftersom hon är tillbaka nu. Dock hade jag en väldigt dålig föraning och det tillsammans med att jag mår skit just nu (PMDD), så ställde jag in. Hon har inte hört av sig alls varken vid eller efter strulet med medicinen. Inget. Nada.

Avbokade via e-tjänster och skrev ett mail till henne. Där nämnde jag också att jag behöver nytt recept på Stesolid. Hon mailade halvvägs in i vår bokade tid och skrev bara att det förmodligen är väntetid innan jag får en ny tid hos henne, och att jag kunde säga till om jag behöver något recept förnyat. Jag svarade att jag behöver Stesolid mer eller mindre nu, och gav en bild av hur lite/mycket jag har kvar av de andra medicinerna. Jag vet ju ännu mindre än hon om hur lång kötid det är........ Till svar fick jag bara ett "Ok, hör av dig om du behöver nåt recept".....

Jag blev lite förbannad - och orolig - och skrev att "som sagt så behöver jag Stesolid nu"......

Inget svar.

Hon jobbar tydligen bara måndag fm och onsdag fm, och hon har ju varit borta i flera år, så jag antar att hon är djävulskt upptagen..... och har glömt mig, mer eller mindre..........

När jag började fundera så insåg jag att hon alltså vetat om OCH faktiskt VARIT I TJÄNST när jag hade kris med medicinen....... Hon hann inte eller struntade i det. Istället fick min vikarierande läkare, som även är CHÖL och medicinskt ledningsansvarig för hela kliniken, ta hand om det.

Känner att det liksom inte är värt allt strul och all oro över att träffa läkare samt att få recepten förnyade i tid.

Det får bära eller brista - går det åt helvete och jag tar livet av mig så finns det ju i alla fall en förklaring. Jag har haft läkarstrul i princip konstant under hela min behandling. Det här är varken en strid eller ett krig som jag har en chans att vinna. Och jag vet ju av erfarenhet att ingen lyssnar på mig. Så varför stånga min panna ännu mer blodig helt i onödan?

Jag har varit såååååå jävla tålmodig, jag har väntat år ut och år in. Det är dags att lägga ner nu.

min vikarierande läkare har löst medicinproblemet

jag är fortfarande utan men det blir inte alls lika länge som annars

är så nere idag

jag vill ha det som alla andra har

jag vill jobba

ha arbetskamrater

jag vill inte sitta och äta mat ensam

se på tv ensam

göra allt ensam

alltid ensam

jag kanske vill ha sex också

jag fattar att jag förmodligen aldrig kommer kunna ha det

men jag skulle vilja ha möjligheten

möjligheten att få en annan erfarenhet

möjligheten att känna något annat

igår på samtalet berättade jag saker som jag inte berättat förut

om den unge mannen som sökte upp mig och trängde sig på i mitt hem

då sa han "ännu ett trauma"

jag tänkte inte på det så

jag tänkte nog inte alls

men han har ju rätt

jag ser ju att ännu mer saker förändrades till det värre efter det

att det satt djupa spår hos mig

bland alla andra spår och ärr och skit

Jag hörde av mig till min vikarierande läkare den 8 jan för att jag behövde ha förnyade recept och inte hade hört något från hon som ska vara min ordinarie. Hon lämnade över ärendet till min ordinarie läkare. Efter en veckas tid skrev hon recepten. Jag beställde direkt, men den medicin som är allra viktigast för mig går inte att få tag på pga strul hos leverantören - eller nåt. Det är samma problem som det varit flera gånger tidigare. Jag hörde av mig till min läkare direkt och bad om hjälp, men hon jobbade inte eller bara struntade i det - jag skiter i vilket, för det drabbar mig på samma sätt. Så jag hörde av mig akut till min vikarierande läkare, men då jobbade inte hon - men hon lovade att hon skulle ta tag i det idag. Idag har jag fått mail från henne som bollat över till min ordinarie läkare - igen. Och min ordinarie läkare gör inget förrän på onsdag. Så jag får vara utan medicin. Det innebär att mitt behov av medicinen blir ännu större då det skapar en massa ångest och oro, och jag har ingen medicin att ta.

Funderar på att strunta i att fara på samtal idag. Varför skulle jag fara dit och rota i en massa som jag vet att jag inte kan hantera på egen hand och utan medicin?

Önskar att jag aldrig gått med på att prova medicinering, för då hade jag sluppit det här - och hade redan varit död.

 Läste just att de gått i konkurs och att inga presentkort tas emot. Det var den julklappen det, och i princip alla kläder jag skulle ha råd med 2017.

Jag stannade hemma igår. Var så trött och visste dessutom inte om bussarna skulle gå, så jag ställde in samtalet för att ev slippa pulsa i snön. Är så trött. Så trött. Äcklet har kommit nu, och jag sitter bara och degar i soffan. Orkar inte bry mig om något. Min lille vovve har haft någon slags magsjuka, men nu är han bättre - tack och lov. Det är svårt att sova när man vet att en hund kan kräkas i sängen när som helst.... Fick tvätta mitt kedjetäcke tidigt på måndagsmorgonen, så det var ju roligt... Inatt är första natten som jag kunnat sova något sedan dess. Jag vill bara fortsätta sova.

Min gamla läkare är tillbaka, men inte på heltid. Fick veta i november att jag skulle få en tid hos henne. Hade fortfarande inte fått någon eller hört något förra veckan, så jag mailade min "vikarierande" läkare och bad om receptförnyelse. Hon skickade mitt mail vidare till min gamla läkare efter att ha pratat med henne. Fick veta det i onsdags. Då dök också en kallelse till min gamla läkare upp. Om en månad. Så länge räcker inte medicinerna, så jag tänkte att hon förnyar recepten innan vi ses. Har loggat in och kollat mina recept 5-6 ggr per dag nu, och det finns inga. Så nu börjar paniken. Det tar ju ett tag för mig att få medicinerna också, eftersom jag inte hämtar ut dem på ett apotek utan måste beställa och få det skickat till mig.

Det här kommer bli än värre än vad jag kunde ana....... Kände att det inte behövde vara en stor sak - det är ju bara förnyelse av recept - men nu har alltså trasslet börjat igen.

Vill bara dö. Varför kan aldrig något fungera. Bara någonting som kunde göra det liiiiiite lättare att andas. Men det är väl för mycket begärt.

Har mailat min gamla läkare och skrivit att jag behöver recepten senast nästa vecka, men jag förväntar mig inget svar. Och om hon mot all förmodan svarar, så är jag hyfsat övertygad om att hon inte vill/kan förnya några recept utan att ha träffat mig.

Jävla piss-skitshelvete.

Vaknade sent för jag somnade så sent. Tog medicin och gick på morgonrunda med hunden. Åt frukost, slötittade lite på tv, tog en dusch. Busade lite med hunden och la mig på soffan och tittade på en film. När jag sedan satte mig upp så kände jag mig lite yr och jag noterade att ögonen värkte. Jag tänkte inte mer på det då utan kollade lite på tv. När yrseln inte gick över så tänkte jag att det kanske hängde ihop med de svidande ögonen. Gick in i sovrummet och öppnade lådan på nattduksbordet och tog upp dosetten. Japp, där låg morgonmedicinen kvar och nattmedicinen var borta. Så jag började min dag med 2 st propavan. Tur att jag inte får myrkryp i benen som många andra!!

Ja, det blev ju en rolig dag det här.