jag ska ta mig till ÄS imorgon för att träffa min kp

har han besked som jag varken orkar eller vill ha så går jag

och så ber jag honom att kontakta mig om och när de vill ge mig hjälp på riktigt

förhoppningsvis är det inte för sent då

om de någonsin kommer vilja hjälpa mig

ska man skratta eller gråta

min t mailar till mig och säger att JAG sagt till henne att ringa min kp

"annars hade hon aldrig gjort det"

jag har SAGT till henne att INTE göra det, utan att ringa till CHEFEN i så fall

jag har till och med SKRIVIT det - OCH skickat med telenr, teletider och mobilnr

ändå ringer hon till min kp - och kan inte ens be om ursäkt för sitt klavertramp

hon har satt mig i ett ännu större helvete än vad jag redan var i

och hon fattar inte ens det, trots att jag SÄGER och SKRIVER det till henne

hon kan dra åt helvete

avslutningen oss emellan börjar NU

PUNKT.

om ca 10 min börjar det

avgörandet om jag kommer leva eller dö

eller som vården ser det; om den där jobbiga patienten ska få ta upp en prestigefylld vårdplats på deras enhet, eller om psykfallet måste fixa sitt trasiga jag på egen hand

tror att jag kommer kräkas........