jag dör

jag dör

jag dör

jag dör

jag dör

gråter

träffade min kp på em

jag grät som ett barn - igen

han skrev en massa av det jag sa

ska ta upp det på torsdag när hela teamet har möte

men det är inte hoppfullt

"det kommer bli en väldig diskussion", sa han

han frågade mig flera ggr om jag har planer på att göra slut på allt

om jag har tankar

om jag vill

vad svarar man på det för att få fram allvaret men ändå inte bli tvångsinlagd

han kramade mig innan jag gick

jag ville inte släppa

om det var upp till honom så skulle jag få komma tillbaka till programmet

men nu är det ju upp till teamet, och de flesta hatar mig

jag kommer dö

och de kommer sitta där och säga att "det var ju tråkigt"

min kp kommer säga upp sig om någon beter sig så illa som jag blivit bemött tidigare

det där med lpt och den andra skiten

han sa det idag och jag blev helt chockad

men han menade att om han inte kan hjälpa mig om jag hamnar i en sådan situation igen, så vill han inte ha med psyk att göra - och det finns en anledning till varför han valt att jobba med det han gör och inte på "riktiga psyk" på sjukhuset

de som har kontakt med mig VET vad som är bäst för mig

men det är de andra som bestämmer

gråter ihjäl mig

min t kommer 5 min för sent från fikat....... trots att hon sagt att vi måste sluta tidigare idag.......... och vi har en överenskommelse om att alltid BYTA tid när hon måste iväg på annat, för annars känner jag mig helt jävla oviktig...... och inte behövde hon sluta bara 5 min tidigare som sagt heller, utan 10..........

jag skiter fullständigt i allt nu.... jag orkar inte.

min t pratade om att ringa ÄS...... jag svarade att hon får göra som hon vill - jag orkar inte bry mig och tänker inte slåss mer.... jag har slagits färdigt med vården........ vill de inte ge mig det jag behöver så fine - skit i det då. de vet ju alla "bäst"........ och jag vet ingenting.........

vill bara dö

fan vad terapeutisk min t är ibland...................... *ironi*