Varit hos sjukgymnasten. Hon har ju sina konstiga idéer, men är bra som just sjukgymnast. Hon har en röst och ett tonfall som gör mig lugn och hjälper till att slappna av. Ett stort plus.

Satt och frös ihjäl i väntan på min kp. Det är något fel på ytterdörren vid väntrummet så den stängs inte ordentligt. Hade ett ok samtal med kp'n i alla fall. Blev störd, eller snarare irriterad och förbannad, på "chefen" som stack in huvudet i samtalsrummet - utan att ens knacka först - och sa att hon bokat rummet senare på em. Min kp och jag kände väl samma sak; "jaha - och???". Men till slut så sa jag att vi flyttar på oss och byter rum, och han höll med. Det pajade hela alltet att stänga av och gå till ett annat - svinigt kallt rum. Visste inte om jag skulle vara "på" eller "av", vad jag skulle orka. Kramade honom länge, länge innan vi avslutade. Viskade att jag är så rädd att förlora honom och tårarna började rinna. Han sa att han inte ska någonstans och kramade om mig hårdare. Jag sa att.. kan vi inte bara få vara såhär tills på fredag (då  jag har nästa samtalstid), och han frågade om jag skulle vilja det. Och ja, självklart. Vem vill inte känna sig trygg och kunna släppa all rädsla och skräck för en stund.

Men allt har ju ett pris också. Han kan tydligen inte vara med på ronden imorgon. Så nu lär de andra skjuta upp allt - igen. Men jag sa samma sak till honom som jag sagt till mina ÄS-tjejer; att jag har gett upp. Men likt förbannat hoppas jag. Orkade inte ens bli upprörd eller gråta när han släppte bomben. Han sa att han informerat sin/vår "allierade", och att det SKA bestämmas ett datum imorgon. Och han kan inte förstå varför det ska skjutas upp hela tiden, det finns ju ingen anledning. Jag var tyst, men jag tänkte bara att... anledningen är att chefen är rädd för mig och inte vill ha mig där...

Har fixat sista aktiviteten åt tisdagsgruppen också. Har berättat för ena tjejen på gården att jag är bulimiker. Gjorde det för att vi i gruppen ska fara dit. Och det är ju bättre att jag berättar än att någon av ledarna ringer dem och bokar, och så far vi dit och de får världens chock och ser att jag är med i ÄS-gruppen. Men tjejen verkade ta det hela med ro - tack och lov. Det jag är orolig över nu är att det säkerligen kommer bli jag som får hålla låda..... men det har jag ju fixat med själv bara för att det var mitt förslag. De andra hade funderingar på någon "sport", och jag HATAR sport och lekar, så jag föreslog ridterapi och gården som en "plan B". Ingen sa nej, men jag vet inte om de vågar det heller. Ena tjejen är hästtjej, så hon har väl inget emot det. Men de andra är lite mer... "fina i kanten"... så vi får väl se...

Har redan ångest över vad fan jag ska ha på mig... Kan ju inte komma dit i jeans bara för att det är "vardags/terapi"-kläder... för jag har ju alltid ridbyxor när jag är där annars - det är ju bekvämast. Men vill jag stå där i ridbyxor inför alla............. och vara ett "fejkat proffs" när jag egentligen inte vet ett skit om någonting........

Jaja, så är det; åt helvete.

Varför kan jag inte bara få ställa mig i en hage och hålla om en stor varm underbar häst.

Gårdagen gick åt till ångest över gruppmötet - ska jag gå, inte gå... Det slutade med att jag gick dit. Höll på att dö av ångest, men fick snart annat att tänka på. Den "mobbade" tjejen mådde dåligt, och mamma Maria hoppade såklart in och satt där och tröstade, strök på ryggen, viskade. Jag var egentligen förbannad, för de fjäskar så mycket för henne. Hon hade inte ätit något på hela dagen - så då gjorde de mackor och fixade ett glas mjölk till henne. Jag hade inte heller ätit, men mig sket de ju i. Och så ska jag sitta där, se på fjäsket, och veta att jag inte får den hjälp jag behöver pga HENNE, pga hennes jävla lögner och påhitt som personalen fått pippi på.

Kom hem och låg i sängen resten av dagen. Väntade på att Äntligen hemma och House skulle börja - och pang så somnade jag när det var 20-25 min kvar. Vaknade till nyheterna, och sen har jag inte sovit ett dugg förrän en timme tidigt imorse.

Hann hetsäta igår i alla fall. Värmde en fryst pizza i ugnen - bara för att den skulle bli så varm att jag inte skulle kunna ösa i mig den. Men det gick ändå. Fick blåsor i hela gomen - som sprack - och då var det ju lika bra att fortsätta. Så idag vet jag inte vad jag ska äta... allt gör bara ont. Så så smart och bra fungerade den strategin.

Ska till sjukgymnasten idag nu snart. Sen prata med min kp. Vill inte till sjukgymnasten. Eller ja, jag önskar att jag slapp prata med henne för hon fattar inget av det jag säger. Hon är väldigt "speciell"...

Nu ska jag lägga mig och dö en stund innan det är dags att gå till bussen.