Tänkte skita i att fara till gården idag, men bestämde mig för att göra det ändå. Annars finns alltid någon störd överläkare som tolkar det som något tecken på omoget borderlinebeteende; om jag "inte får det jag vill" så "hotar" jag med saker och ting.

Hade jag tagit hand om mig själv så hade jag skitit i att fara dit, men nu gjorde jag som sagt det för alla andras skull...

Var lika intressant som vanligt.. Ingen säger vad jag ska göra, så jag gör det jag kommer på. Gör "grovgörat" medan de andra är ute och rider innan verksamheten drar igång. På det sättet kan de fara hem tidigare...

En sak som gör mig lite ledsen är att de inte tror att de kan lära gamla hästar att bete sig bättre, eller i alla fall på annat sätt i olika situationer. Det blev jag verkligen varse idag... Barnen hade kommit och ena tjejen skulle sadla ponnyn. Jag såg på honom att han blev skogstokig när sadelgjorden skulle dras åt. Men jag stod där framme och höll honom i grimman. Han sparkade bakut och blev helvild, började stegra sig och råkade nästan träffa mig med hovarna. Men eftersom jag är grundligt skolad - om än bara lite i ren "kunskap" - så vet jag ju att man ska stå NÄRA hästen. Och bakom mig stod barngruppen. Så när han stegrade sig så höll jag kvar i grimman och flyttade ungarna som stod bakom mig, och tack vare att jag stod så nära och därför hade kontroll så hann jag ju dra mig år sidan innan jag träffades av hovarna. Tjejen gick ut med honom direkt, och jag hade gett vad som helst för att få hjälpa till att lugna ner honom. Men nej, då skulle den andra tjejen göra det och så fick jag stå och se på medan barnen borstade en annan häst... Guuuuuuud vad mycket jag lär mig och vad delaktig jag känner mig när de alltid går undan för att prata om vad de ska göra.........

Hann vara både rörd, stolt och förbannad innan dagen var över. Rörd över den lilla, lilla, jätteblyga flickan som knappt aldrig sagt ett ord tidigare men som nu babblar lika mycket som alla andra - DET värmer att se hur hon öppnar sig och tar för sig, VÅGAR och tror på sig själv! Var stolt att jag fick förtroendet att lämna gården sist av alla - men å andra sidan är det ju aldrig låst. Förbannad över att jag jobbat röven av mig med alla tunga sysslor, och fick stanna kvar för att mocka och vattna innan jag kunde cykla hem i hällregnet utan regnkläder - medan tjejerna tog bilen och bara stack....... Menmen.. jag försöker tänka att de är unga, så de tänker inte, förstår inte.

För övrigt har det varit en skitdag - igen. Vet inte vad jag gör om jag inte får beskedet av ÄS imorgon att jag får hjälp. Först är det min störda t - som jag ska börjar avsluta med för jag tål henne inte längre, inte sedan hon började trappa ner i arbetstid. Sen är det ÄS, och där har jag mitt sista hopp...........