jag älskar min kp...... han är så jävla bra.

de hade ett extrainsatt möte idag - som han inte kunde gå på.. och därför kunde de ju natuuuuuurligtvis inte ta någon ny ställning till om jag ska få hjälp eller ej..........

gissar att min kp blev förbannad... för han vet ju vad jag har att slåss mot..... och hur bråttom det är att något händer.....

så han stövlade tydligen in hos chefen - som var den som begärt "ytterligare bedömning" av min situation för femtioelfte gången - och gjorde klart för henne att läget är detsamma som alla andra ggr tidigare och att han anser att han är KLAR med bedömningen....... han litar på att jag vet själv vad jag behöver för hjälp och han anser att det är rimligt...... punkt slut. och om någon var av annan åsikt så fick den göra en egen bedömning........ ..så han är nog ganska less på deras egna tjafs och onödiga tidsspillan............ "du vet, jag kan ju vara väldigt rak och tydlig", sa han och log.....

........så nu hoppas jag att ingen ska VÅGA ifrågasätta hans kompetens och vilja göra en egen, ny, bedömning... för det är ju en ganska stor förolämpning att ifrågasätta en kollegas arbete...........

så vad händer nu då??

jo, jag VÄNTAR................... igen........

ska träffa honom på fredag igen, och då hoppas jag att få ett klart besked...... ...att jag är välkommen dit på måndag.............. vårdplanen är ju redan klar.. den skrev jag ju innan jag lämnade/blev utslängd från behandlingen förra gången................

och min t........ ja, vad ska jag säga............. hon kan inte ens respektera att jag inte kommer på torsdag.....................

vi hade meningsskiljaktigheter idag - minst sagt - och till slut gick hon upp i falsett...... "du får ha din åsikt! och jag får ha min! jag har en annan åsikt! och jag får ha det! jag tycker inte som du!"......... jag satt bara där och stirrade ner i golvet och tänkte att.. hon behöver lite stesolid.............. jag skiter väl i att hon har en annan åsikt - hon får väl tycka vad fan hon vill...... orka bry sig..........

ridningen har löst sig..... ordföranden för ryttarföreningen har hört av sig och bett om ursäkt........ skrev ett jättegulligt mail.... så det känns mycket bättre nu......... planerar att fara och rida på fredag trots allt........ men vi får väl se hur länge det varar.............. som person är hon i alla fall toppen!

hejsvejs..... nu däckar jag i sängen.........

Vaknade med halsont - på riktigt. Har pillat i mig min medicin och min vb-medicin. Har en känsla av att den behövs nu när jag ska till min t och börja på ett avslut. Hon har taggarna utåt - det vet jag. Och jag speglar väldigt lätt det jag ser hos den jag pratar med, så då verkar det som att jag också har det.

Har faktiskt ingen aning om vad jag ska säga till henne. Inte mer än att vi stryker hälften av tiderna i veckan, och att jag tycker att hon gjort ett oförlåtligt fel - igen.

Funderat mycket på om jag ska låna ut mina målarböcker till min kp. Så att han förstår mer. Men frågan är om han orkar... Jag är livrädd att han ska fly sin väg..... Har till kl 13 på mig att fundera mer. Men innerst inne har jag nog redan bestämt mig. Det får bära eller brista - känns det som.

Har märkt att jag blivit känsligare för laxtab. Det är väl bra, blir billigare. Låg i sängen imorse när det högg ända upp emot ryggen och eftersom jag inte kunde röra mig pga smärtan så hann jag inte på toa. "Skitkul". Var bara att slänga sig in i duschen igen. Duschade igår kväll. Så så fint och glamoröst är det att vara en fet bulimiker som bara ska runt och le och se glad ut - klara sig själv, bota sig själv.

Om någon som läser har problem eller misstänker att du har problem, så SÖK HJÄLP. Gå inte ner dig såhär djupt. Man ska inte ha en hink stå vid sängen i fall om att man vaknar och kräks av en överdos av laxtab - eller för att kräkas upp maten man ätit. Man ska inte ständigt ha ont i magen och må illa. Man ska inte läsa alla innehållsdeklarationer på livsmedel. Man ska inte behöva förtjäna maten - eller bestraffa sig med mat.

Kort sagt; det är inte meningen att det ska vara så svårt. Och ju tidigare du får hjälp, desto fortare vänder det, och ju lättare är det att "växa bort från ätstörningen".

Kan rekommendera boken "Mattillåtet", egentligen till alla - både de som tror sig ha eller vet med sig att de har problem med maten, men också de som vill förstå mer om ätstörningar.

Nu ska jag gå och skriva några rader till min kp. Han lät mig slippa matdagboken över helgen, så istället har jag skrivit ner lite tankar bara fritt. Sammanfattat dagarna om man vill kalla det så.

Önskar bara att den där snickaren kunde komma snart och fixa grejorna som det är problem med, för jag blir tokig av att inte veta när människan ska dyka upp. Har ju gått en vecka nu.