spacklade på mig smink och for iväg efter att ha vilat en stund

varit på ridskolan ikväll

var ett stort evenemang

jag grät till och från, men gömde mig bakom en växt

har ingen aning om vad alla heter, så jag blir så utanför

som tur är vet jag vem ordföranden är

ville bara krama henne när hon gjort sitt paradnummer

men vågade inte - för mycket folk

tänker mycket på om jag ska berätta för henne

inte detaljerat, men en sammanfattning - typ........

hon är så jävla snäll och förstående

skulle säkert få fara dit och borsta och gosa med hennes häst hela dagarna om jag ville

men jag vill inte lasta henne

önskar så att jag fick känna att jag var "en av dem" på ridklubben

men hur lätt är det när man har social fobi, är ansiktsblind och aldrig minns namn mer än i 2 sekunder

fick se henne rida och hoppa ikväll, och oj vad kraftfullt och mäktigt

ser ut som att hon är född i sadeln, som om hon är fastklistrad, och får hästen att sväva över hindren

kände mig bara ivägen för allt och alla, tills hon kom och frågade om jag kunde hjälpa henne med en grej - som inte innefattade att "stå och vara social"

har skrivit till henne och tackat särskilt för det

sen var det fullt ös hela kvällen

så mycket folk att det blev stopp mellan läktare, cafeteria och utgång

så nu är jag helt slut

hunnit hetsäta också, så nu är det slut på mat

och jag bara orkar inte

min kp är så jävla bra - för bra för att vara sann

minns inte om jag skrev det tidigare, men han säger hela tiden till  mig att... jag inte är äcklig..... utan att det jag utsatts för var vidrigt... och att han blir förbannad på att jag varit med om det.......

..........vill bara krypa upp i hans famn och gömma mig och gråta sådär "djupt"... sådär från innersta, innersta delen av hjärtat och själen..... dit man aldrig vågar släppa någon.. eller släppa ut något ifrån..............