Jag står fan inte ut. Kunde jag lägga in mig så skulle jag göra det. Men det finns ju ingenstans att ta vägen. Allt bara jävlas och jag gör inte ett vettigt skit. Ska inte säga att jag är på väg att dö, för det är jag inte - än. Jag orkar bara inte leva.

Hade min kp varit i tjänst så hade jag lämnat mitt VISA-kort och mina pengar till honom så att jag inte kunde gå och handla hetsätningsmat. Försökte stå emot suget idag, men efter att nästan ha skurit mig så orkade jag inte hålla emot.

Känner mig så jävla ensam. Så patetisk. Så liten och rädd. Flasharna äter upp mig så fort jag stannar. Måste rusa, hålla mig sysselsatt. Inte känna, inte tänka.

 

Kaylee

15 juli 2012 19:31

Vad göra? Hetsäta, nej. Skära, nej. Överdos, nej. Psykiatri, semester. Det enda man kan göra är typ att åka till psykakuten och be om inläggning. Men vad löser det? Alltså jag känner igen mig så jävla mycket i dig. Igår såg jag en film där en kvinna blev våldtagen och sedan minns jag inget mer förrän efter filmen någon gång. Jag är helt förlorad i flashbacks och det är döden för mig. Jag vill bara sova och försvinna. Men vem kan man säga det till? Man vill ju inte direkt få LPT heller. Om du kommer på hemligheten kan du väl skriva här, för jag är i desperat behov. Massor av styrkekramar! <3

Maria

18 juli 2012 00:10

Precis. Det finns inget som gör saker och ting bättre. Är så trött, flasharna kommer så fort jag inte gör något. Önskar att du ska få lugn och ro snart - utan att det sker något drastiskt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...