Jag står fan inte ut. Kunde jag lägga in mig så skulle jag göra det. Men det finns ju ingenstans att ta vägen. Allt bara jävlas och jag gör inte ett vettigt skit. Ska inte säga att jag är på väg att dö, för det är jag inte - än. Jag orkar bara inte leva.

Hade min kp varit i tjänst så hade jag lämnat mitt VISA-kort och mina pengar till honom så att jag inte kunde gå och handla hetsätningsmat. Försökte stå emot suget idag, men efter att nästan ha skurit mig så orkade jag inte hålla emot.

Känner mig så jävla ensam. Så patetisk. Så liten och rädd. Flasharna äter upp mig så fort jag stannar. Måste rusa, hålla mig sysselsatt. Inte känna, inte tänka.