For på samtal imorse trots allt. Hade nästan inte sovit något, men jag försökte "hålla locket på". Det gick. I några minuter. Sen grät jag resten av de 45 minutrarna. Min kp vet i alla fall nu att jag inte klandrar honom. Och han förstår. Och han känner med mig. Det var ett tag sedan han kramade mig så hårt som han gjorde idag innan jag gick hem. Sen är han ju inte den svåraste person att läsa och känna av heller. Inte när man lär känna honom.

Som vanligt skämtade jag om mig själv och allt elände mitt i tårarna. Tror att vi är ganska lika på det sättet. Ironiska. Och kan se det roliga även i svåra och omöjliga situationer. Han sa idag att min humor är en stor tillgång och hjälp. Och ja, jag har ju en hel del självdistans om vi säger så.

Han skickade med mig ett helt paket näsdukar när jag skulle gå. Säger lite om hur mycket jag grät..... Men ja, jag for dit i alla fall. Var inte säker på om jag skulle göra det.

Har kommit fram till att min kp ska få ordna med medicinerna. Jag har funderat på det under dagen idag, och jag tror att det är bäst. Jag har inget emot min "back up-läkare", snarare tvärt om - jag älskar henne. Men jag orkar inte diskutera om mängder på mediciner igen. Hon kommer säga att hon inte kan skriva ut de mängder jag behöver för att hon inte känner mig. Men jag har träffat min läkare en gång på 3½ år, och hon var "bara" en ST-läkare när hon skrev ut mediciner i de mängder jag behövde. Det var för ett år sedan. Så min "back up-läkare" känner mig garanterat bättre än vad min vanliga läkare gör i det uppkomna läget. Jag hoppas att min kp kan övertyga henne om att skriva ut de mängder jag behöver, men om det inte går så säger han att han kan hämta ut mina mediciner åt mig för att underlätta. Han skulle aldrig erbjuda det om han inte kände och visste hur jävla dåligt jag mår pga det här jävla läkarkaoset. Det blir ett gigantiskt bakslag för mig, men det finns ju inget jag kan göra något åt. Det är ju såhär mitt liv ser ut; ett steg fram och två-tre... femton.. steg bakåt.

Har börjat läsa igen. Försöker fly in i bokens värld. Men jag har ingen riktigt bra bok till hands. Har smsat och bett mina sk föräldrar att skicka hit två av mina böcker som fortfarande bor hemma hos dem. "Bröderna Karamazov" och "Idioten". Har "Brott och straff" här hemma, och den har jag läst 3-4 gånger och tycker är jättebra. Så jag hoppas att de andra är lika bra. Om jag nu klarar av att fokusera så jag kan läsa...

Min sk "väninna" fortätter lägga sig i allt, och jag bara låtsas som det regnar. Skulle helst vilja be henne dra åt helvete.