Det är så varmt så jag gråter. Tropisk värme. Allt är klibbigt och varmt. Har ont i huvudet. Trodde att T skulle dö av värmeslag, men hon verkar ha hämtat sig lite. Måste klippa henne ikväll.

Träffat B på förmiddagen och jag grät som ett barn. Allt tas ifrån mig precis när jag kunnat fatta tag om det. Hon håller med om det, och tycker att vi måste träffa min PAL snarast möjligt för att försöka finna någon lösning på någonting.

Jag hatar psykiatri-huset. HATAR. Har så många hemska minnen därifrån, men även fina minnen. Men det som är vackert att tänka på gör så ont, eftersom även det har tagits ifrån mig. Jag har inget mer att hämta i den byggnaden. Den kan inte erbjuda mig varken hjälp, stöd eller tröst. Jag HATAR verkligen den bygnaden.