Jag har mailat till min terapeut och läkare idag och meddelat att jag slutar med Cymbalta. Min kropp orkar inte att bära upp 50% mer vikt än normalt. Jag är en liten ung kvinna på 157 cm, och jag ska inte väga 72 kg. Min kropp orkar inte bära det. Jag tränar och motionerar 4 timmar per dag och har inte gått ner i varken vikt eller omfång. Och nu efter att låtit bli i 2 dagar så har jag gått upp ytterligare 2 kg. Tidigare har jag kunna äta vad jag vill utan att gå upp mer än 5 kg som mest, men då har jag levt på chips och choklad. Nu kan jag inte ens äta BRA utan att gå upp i vikt. Och jag hatar att träna och motionera (kanske för att min förövare var träningsfreak och käkade anabola), och jag har aldrig gjort det förut. Men nu har jag försökt gå ner i vikt på ett hälsosamt och konstruktivt sätt för en gångs skull, men det går inte. Så jag måste sluta med Cymbalta innan jag tar mitt liv pga att min kropp får mig att må så dåligt. Jag har gråtit och varit väldigt nära att skära mig idag. Jag fick inte på mig mitt regnställ - som alltid varit så stort att det har sett ut som en säck på mig.

Det är sorgligt, för Cymbalta har verkligen hjälpt mig. Jag har mer skinn på näsan och är inte lika skakis. Har kunnat halvera Stesolid-dosen. Men nu när jag ser mig själv och känner hur stor jag är och hur mycket det sliter på min kropp, så orkar jag inte mer. Min kropp klarar inte det här, och jag mår så jävla psykiskt dåligt av min övervikt att jag inte tar mig utanför dörren längre. Så jag har inget val.

Jag trodde - dum som jag är - att jag skulle kunna bli någonting. Cymbaltan vände mitt liv på rätt köl. Men efter nästan 2 månaders svettande, utan mätningar och vägningar, så har jag inte gått ner ett endaste gram. Och som sagt; missar jag en dag med 4 timmars träning så går jag upp ett kilo. Det gör att jag vill skära mig. Det kliar så in i helvete i fingrarna att jag blir tokig. Jag som skulle fira i oktober att jag varit fri från skärandet i ett år. Men nu vill jag ärligt talat bara ta mitt liv. Jag har kämpat och försökt, satsat ALLT, men det räcker inte. Och jag orkar inte mer. Därför vill jag bara dö. Och jag har bestämt mig för att ta mitt liv om det fortsätter såhär eller blir värre. Jag har ingen avdelning att komma till mer, och behandlingscentret läggs ner, så jag har ingen framtid heller. Min enda tröst är att jag slipper tacka nej till allt som jag hade planerat att göra. Ridterapin, gruppterapin, bassängbad, avslappning, massage, kroppskännedom osv. Jag kommer inte visa mig utanför lägenheten innan jag gått ner 20 kg - förutom när jag har terapi. Men det är slut på mina shoppingrundor och utflykter. Nu kommer jag stänga in mig här hemma i lägenheten tills dess att jag antingen gått ner minst 20kg eller är död.

Det sliter för mycket på kroppen. Jag har så jävla ont i ryggen för att bysten blivit så stor. Min kroppsvikt sliter tex på benen och fötterna med tillhörande leder.

Jag har en nära vän som vill ge upp det sk "livet". Flyger hon till Nangijala så följer jag med henne. För det här går inte.