Varit hos sjukgymnasten. Hon har ju sina konstiga idéer, men är bra som just sjukgymnast. Hon har en röst och ett tonfall som gör mig lugn och hjälper till att slappna av. Ett stort plus.

Satt och frös ihjäl i väntan på min kp. Det är något fel på ytterdörren vid väntrummet så den stängs inte ordentligt. Hade ett ok samtal med kp'n i alla fall. Blev störd, eller snarare irriterad och förbannad, på "chefen" som stack in huvudet i samtalsrummet - utan att ens knacka först - och sa att hon bokat rummet senare på em. Min kp och jag kände väl samma sak; "jaha - och???". Men till slut så sa jag att vi flyttar på oss och byter rum, och han höll med. Det pajade hela alltet att stänga av och gå till ett annat - svinigt kallt rum. Visste inte om jag skulle vara "på" eller "av", vad jag skulle orka. Kramade honom länge, länge innan vi avslutade. Viskade att jag är så rädd att förlora honom och tårarna började rinna. Han sa att han inte ska någonstans och kramade om mig hårdare. Jag sa att.. kan vi inte bara få vara såhär tills på fredag (då  jag har nästa samtalstid), och han frågade om jag skulle vilja det. Och ja, självklart. Vem vill inte känna sig trygg och kunna släppa all rädsla och skräck för en stund.

Men allt har ju ett pris också. Han kan tydligen inte vara med på ronden imorgon. Så nu lär de andra skjuta upp allt - igen. Men jag sa samma sak till honom som jag sagt till mina ÄS-tjejer; att jag har gett upp. Men likt förbannat hoppas jag. Orkade inte ens bli upprörd eller gråta när han släppte bomben. Han sa att han informerat sin/vår "allierade", och att det SKA bestämmas ett datum imorgon. Och han kan inte förstå varför det ska skjutas upp hela tiden, det finns ju ingen anledning. Jag var tyst, men jag tänkte bara att... anledningen är att chefen är rädd för mig och inte vill ha mig där...

Har fixat sista aktiviteten åt tisdagsgruppen också. Har berättat för ena tjejen på gården att jag är bulimiker. Gjorde det för att vi i gruppen ska fara dit. Och det är ju bättre att jag berättar än att någon av ledarna ringer dem och bokar, och så far vi dit och de får världens chock och ser att jag är med i ÄS-gruppen. Men tjejen verkade ta det hela med ro - tack och lov. Det jag är orolig över nu är att det säkerligen kommer bli jag som får hålla låda..... men det har jag ju fixat med själv bara för att det var mitt förslag. De andra hade funderingar på någon "sport", och jag HATAR sport och lekar, så jag föreslog ridterapi och gården som en "plan B". Ingen sa nej, men jag vet inte om de vågar det heller. Ena tjejen är hästtjej, så hon har väl inget emot det. Men de andra är lite mer... "fina i kanten"... så vi får väl se...

Har redan ångest över vad fan jag ska ha på mig... Kan ju inte komma dit i jeans bara för att det är "vardags/terapi"-kläder... för jag har ju alltid ridbyxor när jag är där annars - det är ju bekvämast. Men vill jag stå där i ridbyxor inför alla............. och vara ett "fejkat proffs" när jag egentligen inte vet ett skit om någonting........

Jaja, så är det; åt helvete.

Varför kan jag inte bara få ställa mig i en hage och hålla om en stor varm underbar häst.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...