Var en sväng på gården. Hade tänkt gosa med hästarna, men när jag kom dit så var det fullt med folk och fullt ös. "Alla" var där och fixade staket. Jag var inte tillfrågad. Och min "kollega" låtsades som om jag inte fanns, och sa ingenting. Hon har inte pratat eller skrivit till mig sedan i fredags kväll - trots att jag hört av mig till henne. Jag vet inte vad jag gjort henne. Något måste det väl vara. Jag HATAR att inte veta vad det är för fel. Hur ska jag då kunna fixa något??

Eftersom hon inte vill veta av mig så börjar jag väl att undvika henne, för det är väl det hon vill.

Hon har haft "min" stackars hästkrake på stallgången HELA DAGEN idag, och hon hade fortfarande inte fått någon lunch när jag var där vid 18:30-tiden. Hon gör verkligen skillnad på hästar och hästar. Det får mig att må illa.

Fan, måste göra något åt det. Annat än att bara hetsäta och laxera.........

....det är omöjligt att älska någon mer än vad jag älskar den här lilla damen......... jag kommer dö när hon försvinner från gården.........

....vad har hon för framtid... med sitt dåliga rykte......... är rädd... att hon aldrig ska hitta ett riktigt hem....... utan att nuvarande ägaren väljer den "enkla" vägen ut................ och ja.. hon är förskräcklig... kan vara farlig...... men - hon menar inget illa...... det finns inte ett endaste ont ben i kroppen på henne...... jag förstår inte varför de andra inte ser det.............

........mitt hjärta brister...................

äcklig

fet ful

ledsen

vill bara dö

orkar inte

det är så mycket skit

hela jag är skit

och vem som helst får rida folks hästar

men jag som är lovad får inte

jag skulle ju "lära mig rida på riktigt" i sommar

min kära "kollega" skulle ju lära mig

jag orkar inte mer

är helt värdelös

vill inget annat än att utbilda mig

få ett jobb

göra rätt för mig

kunna träffa någon

barn

allt

men nej, det kommer aldrig bli så

aldrig

jag kan lika gärna ta livet av mig

Vill man inte kosta på sin häst ett veterinärbesök när hästen går omkull i skritt, så ska man fan i mig inte ha någon häst!! Man kan vara hur jävla duktig som helst på att "kolla" själv, men när man inte hittar något och det inte blir bättre så måste man låta en veterinär undersöka! Jag blir så jävla förbannad och ledsen. Stackars häst! Hon bara står där i en jävla grushage när hon egentligen skulle kunna gå på bete. Och ingen bryr sig om henne mer än jag. Jag törs inte rida henne i fall om att hon har ont och är skadad, men jag får ju aldrig veta hur det ligger till heller - eftersom ingen ids ta henne till en veterinär   

Bara hetsäter och laxerar. Igår åt jag ur soptunnan. Igen. Önskar att jag var död.

En 16-årig tjej som jag känner genom gården har det SKIT hemma, och jag vet inte vad jag ska göra. Föräldrarna är skilda och pappan och hans blivande fru är så jävla elaka. Mamman är tack och lov lite bättre, men långt ifrån ok. Tjejen vet inte vad hon ska göra, hon vill verkligen inte bo eller vara hos sin pappa, och mamman förstår. Problemet är att de bara skriker åt varandra och kör regelrätt krig, och dottern sitter där mitt emellan och har dåligt samvete och mår skit pga allt hon får höra. Hon har inte direkt några kompisar och har ingen att prata med. Förutom mig. Och jag försöker bara finnas där, utan att kväva henne med min kanske överdrivna omtanke.

Men det är inte det som gör mig ledsen... eller ja, inte det som gör mig allra mest ledsen idag i alla fall. Har varit på stan och på Willy's och handlat. Får så mycket ångest av det. Kunde inte äta någonting innan jag for för jag mådde så illa. Höll på att tuppa av på vägen hem. Flasharna tar kål på mig. "Han" är här hela tiden, så fort jag inte gör något, och jag bara ligger i sängen och gömmer mig under bolltäcket. Det blir som någon slags mur, en känsla av lite trygghet att vara nerbäddad. För övrigt har jag stora problem med att inte vara självdestruktiv.... och jag klandrar mig själv, hatar mig själv, mer än någonsin. Finns så mycket tankar och känslor som är sprängfyllda av skam. Orden "mitt fel" ekar i hela skallen. Jag var så korkad att jag tittade en snutt på SVT-play och en dokumentär om våldtäkter. Fy fan vilka attityder ungdomarna har. Jag hoppas att det bara är "okunskap"... Känns som jag kommer spy när som helst.

Blev ledsen idag på gården också. Min "kollega" tog dit en kompis som red hästen som jag skulle rida, så det blev inget ridande av idag heller... och inte nog med det så skröt hon över hur bra och enkelt det varit att hämta in hästen, och hur bra den hade gått. Jag fattar att hon ljuger om i princip allt, men det gör ju inte mig gladare. När hon och kompisen for därifrån så sa hon att jag kunde rida en sväng på det gamla russet som har ryggproblem och ömma hovar, och han får inte trava eller göra något. Så jag skulle alltså bara skritta runt på banan och hoppas på att han inte blev mosad under min kolossala kroppshydda. Jättekul, verkligen. Jag sa bara att jag skulle hem. Imorgon lär det inte bli mer ridande av, för då kommer "kollegans" barnkompis dit, och hon brukar rida den hästen. Och eftersom den beniga grå har fått en ryttare tilldelad bara sådär, så finns det ingen häst jag kan rida då heller. Men jag tror att tjejen med problemen hemma kommer "dela med sig" av den häst hon rider. Problemet är bara att den hästen har tappat en sko - igen.

"Jag ska lära dig rida på riktigt i sommar" - sa min "kollega"...... Jag säger bara.. mmm.... visst..........

Måtte jag få sova inatt. Är så trött och har sovit så dåligt nu ett tag. Drömmer mardrömmar och vaknar och badar i svett. Så äckligt. Hela jag är äcklig.

På fredag ska vi träffas på gården och grilla, och sova över. Bestämde det för att tjejen med problemen ska slippa att sova hos sin pappa. Hennes mamma är bortrest hela helgen så trots att dottern absolut inte vill vara hos sin pappa så måste hon det. Jag blir så ARG.

............har hetsätit ikväll också... och stoppat i mig överdos av laxertab......... jag orkar verkligen inte mer.. och det är ju inte som att något blir bättre heller....... snart är det studiestart, och jag kommer inte kunna börja....... kan lika gärna lägga mig ner och dö........ det vore det bästa.

Jag står fan inte ut. Kunde jag lägga in mig så skulle jag göra det. Men det finns ju ingenstans att ta vägen. Allt bara jävlas och jag gör inte ett vettigt skit. Ska inte säga att jag är på väg att dö, för det är jag inte - än. Jag orkar bara inte leva.

Hade min kp varit i tjänst så hade jag lämnat mitt VISA-kort och mina pengar till honom så att jag inte kunde gå och handla hetsätningsmat. Försökte stå emot suget idag, men efter att nästan ha skurit mig så orkade jag inte hålla emot.

Känner mig så jävla ensam. Så patetisk. Så liten och rädd. Flasharna äter upp mig så fort jag stannar. Måste rusa, hålla mig sysselsatt. Inte känna, inte tänka.

...är det en sådan där dag när jag bara vill dö............

Orkar inte mer.. gör verkligen inte det......

Den här: http://www.whiteaway.se/product/electrolux-esf2450w/

eller

den här: http://www.tretti.se/vitvaror/diskmaskiner/60-cm-bred/elektro-helios-dc2415?utm_source=kelkoo&utm_medium=cpc&utm_campaign=60-cm-breda-diskmaskiner&utm_term=dc2415

?????