Har fått reda på horribla saker om en av gårdsfolket idag. Det var väl ingenting som jag inte redan visste, eftersom jag kände på mig att det var så. Men samtidigt hoppades och ville jag verkligen ha fel. Mår illa. Hon är en av de som trasar sönder "min ridskola" där jag red i våras. Hon har behandlat den finaste människan som skit och det har gått så långt att det är mobbing!! Min vän på ridskolan har därför varit sjukskriven sedan juni. Helvete. Hon har idag varnat mig för tjejen på gården, så det är allvar.

For till gården och red en sväng på banan. Gick riktigt bra (för att vara jag..) trots att vi hade sällskap av en ohyfsad häst, samt en mamma som stod mitt på spåret. Avbröt precis innan ponnyn blev trött och grinig, och så gick vi en promenad i repgrimma. Jag TROR att hon börjar lita lite mer på mig, för när hon blir rädd för något så ställer hon sig bakom mig och tittar på hur och vad jag gör. Om jag ska vara ärlig så tror jag att hon tycker om mig, för jag är inte varken feg eller går på för hårt. Min kollega är så himla hård att alla hästar sköter sig för att de är rädda för henne. Jag är mer följsam och vill ha respekt - inte något skräckvälde. För det håller aldrig när det blir skarpt läge. Att ställa en häst inför valet livsfarlig situation vs livsfarlig människa är fel - tycker jag. Jag vill att hästen ska förstå, tänka och vilja själv. Och alla hästar är såklart olika, och den lilla dam jag rider behöver en massa uppmuntran och beröm. Dvs INTE skäll, obehag och mer rädsla. Enligt mig...

"Min" fjording står där i sin grushage och väntar på att dö............ hon får inte ens gå i en gräshage för att få en bättre sista tid. Blir så jävla arg och ledsen. Den hästen har blivit sviken i hela sitt liv. Lämnad, ratad, hatad. Hon har aldrig haft ett riktigt hem, aldrig haft någon som verkligen brytt sig om henne, aldrig haft ett värdigt liv. Det har hon inte nu heller, så varför kan de inte släppa ut henne i en av gräshagarna. Jävla idioter. Har i alla fall sprayat henne med insektsmedel, för jag frågade eftersom det är karenstid på sådant. Tydligen var det ok, så om jag kan göra hennes lidande lite mindre genom att hon slipper bli ännu mer bromsbiten så gör jag självklart det. Älskade ponny...

Imorgon ska jag till min t. Vet inte hur det känns. Just nu känns det bara skit. Sista hösten med henne. Avslutavslutavslut. Önskar att jag var död.

Var på "kurs" igår.... min "kollega" hade dragit ihop 3 andra som skulle lära sig om NH.. plus jag....... Jag har ju dock redan pysslat med NH i ett flertal år typ 1-4 timmar per vecka........ Så jag kan nog mer än hon... Hon går på lite för fort på hästarna.. de hinner inte se hennes signaler och tänka innan hon skapar obehag.... Det är nästan läskigt att se att hästarna är rädda för henne... istället för att "erkänna" henne som ledare...... Tror att det kan skapa många problem av farlig karaktär........ inte minst för de som inte har något skräckvälde, och som inte är så vana vid hästhantering.......

Imorgon är min t tillbaka...... vet inte vad jag tycker eller känner om det............ Känner mest att det är 200 år tills på tisdag då jag har tid med min kp igen...... Hur fan ska jag komma någonstans.... komma vidare........... Jag har ingen som helst aning......... och just nu känner jag att det bästa vore att låsa in mig på en trygg plats med trygga människor och bara ta tag i saker.... men jag orkar inte.. och det finns ju ingen sådan plats heller... och bara ett fåtal trygga människor........

Ska till gården idag också en sväng har jag tänkt...... rida lite... och umgås med "min" häst som ska tas bort någon gång snart.........................................