sitter i sängen hemma och väntar på att klockan ska bli tre

har tid hos min kp vid halv fyra

han hade ingen extra tid att ge mig igår

min t fattar ingenting och verkar allmänt bry sig mindre och mindre

antar att hon gör så för att hon behöver eftersom vi ska skiljas åt i vår

tog mig iväg och red igår, men blev tvungen att även panikfixa lite grejor som matlådetjejen pajat

mår så illa

känner hur hela kroppen håller på att ge vika

precis som när jag slogs för att få bli inlagd en sista gång för att samla kraft och orka

känner att jag har gett upp

orkar inte mer

det är meningen att jag ska "kämpa vidare", men med vilka krafter

jag orkar inte ensam

behöver något som hjälper till att andas

en psykisk respirator

som finns mer än ett par timmar i veckan

det är bara en tidsfråga innan jag ger upp, både kroppsligt och själsligt

tick, tack...... tick... tack...........