det är verkligen kris. jag pallar inte det här. varit i stallet idag för att fördriva tiden, och det gick nästan för bra. kom hem för knappt en timme sedan, och jag skulle ha varit hemma straxt efter lunch. jag orkar bara inte med den här isoleringen, det är som att ena halvan av mig inte får finnas. jag bara ler och låtsas att allt är "bra".

har varit en galen dag på gården. for dit och red en sväng, och så kom en annan tjej och hjälpte mig prova ut sadel. hon är inte vem som helst, utan ordföranden i föreningen. hon fick en chock när hon såg hur fan det såg ut i stallet, så hon började städa. efter att jag ridit tog jag en promenad med den lilla fuxen i repgrimma, så vi höll förmodligen på aktivt i två timmar.

efter det hjälpte jag till i stallet, och vi flyttade kaniner och grejade. jag blev gråtfärdig när jag insåg att de inte hade något vatten, och att det växte svamp (ja, riktig SVAMP) i en av burarna. fy fan säger jag bara. så sen gjorde vi rent ALLA kaninburar och bytte ut precis allt i varje bur. är helt slut i hela kroppen efter att ha sprungit med kärror fulla av skräp, stora spånbalar, osv. det är inte världens mest vilsamma grej att ligga och kräla i ett antal burar heller. avslutade med att flytta en foderlåda på lastpall.

imorgon hoppas jag att min kp är på plats igen. om inte så vet jag fan inte vad jag ska göra. min t har hört av sig hemifrån och erbjuder "stödsamtal" med hennes chef medan hon själv är borta - nej tack...

säger inte min kp något om dagvårdsbehandlingen imorgon, så är det kört. jag orkar inte mer. lägligt nog har de ju veckans möte på förmiddagen innan jag har tid hos honom, så allt blir såklart en vecka förskjutet. en vecka till i helvetet. om det nu ens blir någon dagvårdsbehandling.

nu måste jag hetsäta något innan jag dör.............