Det blev som jag befarade igår. Kunde inte somna och när jag väl slumrade till av Stilnocten så höll jag på att riva hela jävla laptopen i golvet. Så sen var jag vaken. Då var klockan 2. Höll på att gå under och dö vid kl 4. Då rann svetten om mig. Men jag tänker inte hålla på och stoppa i mig benso om det absolut inte är kris. Och att det springer runt en socialt handikappad manschauvinist med gigantiska fördomar gentemot psykpatienter här på nätterna är ingen kris för mig - det är skandal för avdelningen.

Kennet jobbar tydligen inatt OCKSÅ. Trots att jag skrivit till föreståndaren. Jobbar han här mer så kommer jag gå hem och sova hemma de nätterna. Finns inget som gör att han absolut måste vara här, och ingen vill ens ha honom här. Kommer inte kunna sova inatt pga den jävla idioten.

Och nu gapar Stefan igen. Förut skrek han åt sin mamma i telefon och nu har han "infekterade ögon" så han kräver att få skölja med koksalt... Han har bestämt sig för att stanna kvar i stan och inte flytta ut på landet, trots att han har bokat och fått bostad. Nu är han helt jävla insnöad på att bo i en helt nybyggd 2:a i centrum med allt helt nytt, och så ska det vara möblerat. Lycka till säger jag bara...

Jag borde ha sovit hemma inatt.

Ja, så har denna helg också passerat. Var hemma i fredags kväll och plockade lite i lägenheten och dammsög. Kände att jag ville sova hemma på lördagen eftersom jag skulle grilla med I. Det var fullt pådrag hos grannarna redan tidigt på kvällen, och efter 3-4 timmar var det total fest med allt som tillhör unga grabbar i 20-års åldern... Då gick jag tillbaka till avdelningen, och faktiskt kändes det skönt. Det var nog enda gången det har känts skönt att fara hit. På tillnyktringen hade de mer än fullt upp, så man såg i princip inte till varken kvälls- eller nattpersonalen.

På lördagen bestämde jag mig för att sova hemma till söndagen, men det blev problem för det fanns ingen ssk från mitt vårdlag här då - så de andra visste inte hur de skulle tyda min vårdplanering. Till slut kom ssk K och han sa direkt att det bara var att jag gick om jag ville. Så det gjorde jag. Fick byta om till shorts hemma innan jag satte kurs till I. Sedan gick vi till Systemet och Maxi och inhandlade diverse godsaker samt en engångsgrill. Det var härligt att vara ute, men VARMT och så fick jag stora blåsor av sandalerna. Grillningen hade kunnat gå bättre. Grillen blev knappt varm. Har ingen aning om vad som var felet, men förmodligen var det för lite tändvätska. Visst, det brann lite, men efter 1½ timmes grillande gav vi upp och gjorde färdigt i ugnen hos I (men det var nog lika bra för jag såg hur folk stirrade på mina gigantiska ärr på armen när jag satt där i kortärmat - skämdes ihjäl). När vi släckte grillen var nästan allt kol svart och alltså inte utbrunnet, så det var ju mindre roligt. Gick hem från I runt halv elva på kvällen och hade aldrig kunnat sova på natten om det inte hade varit för Stilnocten, för det var fest överallt.

Vaknade tidigt som vanligt på söndagen och käkade rester av grillat till frukost. Gick tillbaka till avdelningen runt kl 9. På eftermiddagen gick jag ut i solen och skulle spana efter gräsanden som behöver hjälp. Såg honom medan jag satt på min filt och lyssnade på ljudbok. Måste göra något eftersom kommunen skiter i det. Jag vet att jag är helt störd i huvudet, men jag klarar inte av att se djur lida. De kan inte tala för sig själva och rår inte för att människor är så jävla lata att de inte kan kasta skräp efter sig på rätt ställe.

Har horribel ångest över vårdmötet på onsdag. Har en känsla av att det inte kommer bli bra alls. Det andra vårdmötet jag medverkar på i hela mitt liv... Förra mötet dumpade min PAL mig pga en "internetvän" som skrivit skit om mig - så jag är minst sagt ångestfylld.

Så har det ju varit mors dag. Brukar alltid ge min terapeut något, men jag minns inte om hon fick något förra veckan och jag kan ju inte ge henne något idag igen... Så jag har grav minnesförlust... Ringde i alla fall till mamma igår, och hon var helt virrig och pratade som om det vore midsommar nästa helg. Fick panik först, men blev sen arg för helt plötsligt stod det klart att hon inte tänker hjälpa mig att ordna bussbiljetter till resan till fjällen där jag ska träffa dem. Trots att hon lovat och påtagit sig det utan att jag frågat. Känns bara som en evig besvikelse när jag pratar med mina föräldrar.

Känner att jag håller på att kollapsa av all ångest - men jag har säkert PMS också; jag brukar ju vilja ta livet av mig då...