Fick totalt psykbryt på eftermiddagen när terapeuten ringde. Jag fattar varför hon sa som hon gjorde. Hon gör det för att skydda sig själv. Hon klarar inte att bära min förtvivlan, så då måste hon göra sig fri från den genom att säga tex att jag gör vad jag vill, så vill jag dö så finns det ingen som kommer hindra mig. Tyvärr får jag totalt frispel när hon säger så, för jag tolkar det känslomässigt som att hon skiter i om jag lever eller dör.

Har mailat henne hem, för hon sa att jag fick göra det. Men hon har inte svarat. Lite dubbelmoral. Men å andra sidan har hon fått stå ut med mycket från mig idag... och resten av veckan. Imorgon är jag helt ensam och sen är det helg. Ensam och utan någon att prata med i tre dagar. Ja, jag har varit med om värre, men ändå. Just nu är jag allt annat än stabil.

Egentligen är det ganska dumt. Finns ingen som tror på att jag är så ensam som jag är. Jag har mina två husdjur, det är allt. Min biologiska klocka tickar, precis som tiden i övrigt, men... ja... känslan är bara sorg. EN sorg jag kommer få bära med mig hela livet. Jag kommer aldrig kunna vara tillsammans med någon. Än mindre skaffa barn. Men så är livet för en del. Det är ju för sent att påbörja en "familj" när man kommer till klimakteriet. Åtminstone om man vill ha egna barn. Och inte vill man adoptera barn och dö och lämna dem medan de fortfarande inte är vuxna och klarar sig själva.

Efter en dag av tårar, skrik och lugnande så har jag smsat fram och tillbaka med en nära vän, och hon får mig att må så bra. Hon ger mig så mycket kraft egentligen oavsett vad hon säger. Det känns bra att världen har en sådan som hon. Och hon LEVER. Hon har haft det jävligt, men hon LEVER IDAG! Hon har gjort och gör det hon vill och klarar sig bra. Så varför ska inte jag det också...?! Om man bortser från att jag inte ens är hälften så intelligent och själsligt stabil som hon... Hon är klokare än de flesta jag känner och finner sina egna vägar. En person som inspirerar mig och får mig att hålla mig kvar i livet och hålla fast vid mina drömmar.

En dag... ska jag fara till henne... och få vara med henne på jobbet... och.. då kommer jag få så mycket kraft och bli full av nyfikenhet. Och sen... sen SKA jag studera.

For till Rusta och köpte hela deras lager av Colgate Total... *vaddå pinsamt*...... och så köpte jag en... åsna...(?) Den längst till vänster på bilden:

http://www.rusta.se/images/products/50211081_l.jpg

Heffaklumpen fanns inte. Tror jag måste köpa giraffen (?), längst till höger på bilden, nästa gång! Han borde ligga på min soffa!

Blir det soligt och lika otäckt varmt imorgon så ska jag sätta upp vajerkonstruktionen på balkongen och hänga upp något solskydd... Vad det ska vara för något är inte riktigt utrett än........

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...