Ska snart fara till ridskolan för teoriundervisning. Vill inte, orkar inte, kan inte. Men jag missar ju allt så jag kan inte missa det här också. Tror att jag har räknat ut att det är 9 ridtillfällen kvar. Sen är det äntligen slut och jag ska inte fortsätta. Hade jag stannat i mitt gamla stall så hade jag aldrig ridit den här terminen heller, för det hade varit ännu jobbigare.

Panikar i princip hela tiden sedan besked från min kp igår. Men jag försöker hålla ihop mig genom att bara tänka på gården. Chattade med min kollega igår och sa precis som jag kände. Hon hävdar att hennes beteende berodde på en annan sak, men jag tror inte på det. Oavsett så har hon i alla fall lovat att hon ska säga till om det är något, för jag skrev att jag endast räknar ömsesidig osämja som "konflikt". Och jag är ju inte farlig att prata med (jag tar ju tom hellre emot kritik än beröm). Problemet är bara att hon själv är livrädd för allt vad konflikt heter, och att någon ska slå ner på henne och det hon gör. Men ja, jag är ju likadan. Samtidigt är det lättare när man är lite äldre tror jag, och särskilt då det gäller en förening och arbetet som föreningen gör. Det blir ju inte personligt på samma sätt som om man byggde allt på enbart vänskap. I alla fall så har vi nog rett ut det som hände i måndags, och det känns skönt.

Nu ska jag snart börja göra mig iordning.... jippi...... Hade det inte varit en så otroligt SUPERBRA instruktör så hade jag aldrig gått dit idag heller, så jag tänker att jag ska försöka ta till vara på det jag kan.

Elina - mina tankar går till dig idag...