38,1 när jag är fullpumpad med febernedsättande..... jag är i vanliga fall "sjuk" när jag har 37,4.... så hela kroppen känns skör just nu.... det gör ont att hosta...........

......och imorgon har jag min sista chans att "bli tittad på" av den 70-åriga läkargubben...................

...tror jag spyr snart..............

Igår tog jag hand om hela gården själv. Min kollega var jätteförkyld, så jag sa att jag fixar det åt henne. En annan tjej var där (hon med de berömda matlådorna för de som har sett eländet), och hon retade gallfeber på mig...

Jag skulle ge hästarna lunch och såg att tjejens häst inte hade någon lunch förberedd, så jag erbjöd mig att fixa det eftersom hon satt och tittade på tv.......... men nej, det fick jag inte. Tänk så svårt det kan vara att stoppa ner dött gräs i en påse och se till att det är en lagom mängd genom att väga den....... Men jaja, jag sket i det. Tyvärr var väl just det det mest TREVLIGA med henne... Jag frågade artigt om hon visste om någon skulle komma och antingen "knuffa in" eller tömma gödselstacken, för det är ju så svårt att ta sig upp med skottkärra och man vill ju inte tömma den mitt på gården. Hon svarade då att "men jag använder inte skottkärra"................ Så så stor är empatin för andra och viljan att göra gården bra och trivsam.......

Min kp har inte varit på jobbet idag, så det är över en vecka sedan vi sågs sist. Känslan säger till mig att jag skrämmer honom så att han stannar hemma.... så jag flydde till gården trots förkylning. Och på torsdag är det tänkt att bli ett nytt försök att träffa "gamle farbror doktor" *ryser*...

Imorgon är det ridlektion, och jag vill inte alls gå på den. Har bestämt mig ikväll för att jag ska sluta rida på ridskolan. Det blir den här terminen ut, och sen är det slut. Jag är borta så himla mycket pga mitt mående och allt runt omkring, så det är bara mer press som jag inte behöver. Dessutom ska det ju bli hyreshöjning, och jag kommer inte ens att gå runt +-noll på min sjukpension då.

Jag vet inte, men jag måste väl vara LITE realistisk i alla fall. Eftersom allt går åt helvete hela tiden så lär det ju inte direkt bli bättre, så varför ska jag hålla på att gå på ridskola.

Har jag gett upp nu, på riktigt???

Japp, det har jag.

blir så förbannad......... min "kollega" körde samma sak som förra veckan - hon hann inte klart stallet innan hon drog...... men den här gången så LJÖG hon för mig och sa att hon gjort allt, men jag kikade innan jag gick - dum som jag är - och såg att hon inte gjort det hon sagt......... och jag kan ju inte börja göra om det som hon påstår sig ha gjort när det finns andra människor i stallet, för de skulle väl fundera på vad jag håller på med och prata med henne....

jag vet inte, jag fattar bara inte varför hon inte kunde säga att "ok, jag hinner inte men jag tar allt ansvar för att det blev så, och nu far jag härifrån"....... för så sant att jag kliver ut ur stallet sist så är det ju mitt ansvar, det blir mitt slarv........ och så tycker jag att det är så jävla dumt att hon inte ens kan anstränga sig lite när det bara är en enda vecka sedan det var tjafs sist...... men det blev precis som jag fasade för - hon blev skitsur, det blev tjafs och gnäll, hon gjorde ETT "ryck" att förändra saker, och så dog allt och blev likadant igen.............. plus att hon ljuger mig rakt upp i ansiktet.....

känner mig helt död sedan gårdagens förlorade strid med läkarfrågan........ vet inte vad jag ska göra................. varför ställa upp på att träffa en 70-årig gammal gubbe som inte har lyft ett finger förut, och utan att veta att jag får ut något konstruktivt av det.............. jag är livrädd, vad händer om han kommer att döma mig och ge mig ännu fler diagnoser och komma med ännu fler medicinbyten än tidigare idioter............. jag är så jävla rädd och förtvivlad så jag kan inte andas...... och det enda min t säger och skriver är att jag "måste försöka", att hon "rekommenderar" mig att göra det, osv......... hon fattar ingenting, hon förstår verkligen inte hur hårt jag kämpar........... eller hur jävla illa psykiatrin har gjort mig........... men faktum är att de har skadat mig för livet... jag kommer aldrig få ett liv värt att leva pga dem....... de har tagit det liv som jag kämpat så hårt för att få tillbaka efter min uppväxt...............

helvete... nu måste jag gå.... ska till gården och ta emot 100 höbalar...........

jag tar mig inte dit

ligger fortfarande i sängen och panikar så det går inte

för sent

hetsäter som en galning

imorgon smäller det - oavsett vad som än händer

min t slängde ut mig innan vår tid vad slut i måndags

jag var för ledsen och förtvivlad

panikade och grät på bussen hem bakom solglasögon

de tror att jag ska träffa en 70-årig manlig läkare imorgon så att jag KANSKE får något recept på den medicin som är slut

han vill "se mig"

apa i bur alltså, cirkusen har kommit till stan

hur fan tror de att jag ska kunna genomföra det här????????

saken är den att jag förlorar hur jag än gör

går jag inte dit så får jag skit för det

går jag dit så får jag höra något i stil med "jag visste att du skulle klara det"

vad fan ska jag göra

det spelar ju ingen som helst roll - jag dör i alla fall

antingen tar jag livet av mig efter morgondagens möte eller så dör jag lite längre fram

kommer inte att få medicin så att det räcker och det kommer inte gå att lösa skiten längre fram i tid heller

äs-kärringen säger att de "bara är konsulter" så det är inte deras uppdrag

konstigt då att deras jävla cp-läkare skulle gå in och ändra allt..........

med andra ord så är det bara bullshit som vanligt

och min kp lagar middagen till de som är på dagvården på äs idag, som alla onsdagar

på fredag är han borta så vi ska inte ses förrän på tisdag

vill bara skära ihjäl mig

bara dö

ingen bryr sig om mig

ingen

gråter

panikar

har ångest så jag dör

haft det hela natten

massa flashar

och inte blir livet lättare av att min "kollega" beter sig som ett tjurigt barn

jag blev less på att höra det andra folket gnälla på saker som inte funkar på gården

så jag skrev till en annan tjej som brukar/ska ha koll

och tydligen så är allt "kollegans" ansvar

naturligtvis skrev tjejen att jag skulle ta upp det med "kollegan"

vilket jag gjorde, men självklart hade tjejen OCKSÅ gjort det

så det tog såklart emot som tjat, gnäll och som om jag skulle ha "skvallrat" till tjejen

det blev helt jävla fel, för det var bara av omtanke

"kollegan"har jämt så mycket att göra och stressar ihjäl sig, så jag försökte vara snäll

men det borde jag inte ha varit

ska bara hålla käften nu, inte fråga eller tycka något

det är så synd att de är så unga, för det blir faktiskt ett hinder

jag vet inte, jag är bara så pissless på att vara "soptunna" - den som alla snackar skit med och som bara tiger

och hur jag ska göra med stallet vet jag inte

jag kommer aldrig tycka att det är "ok" att lämna gården och veta att hästarna inte har fått nytt vatten den dagen

om "kollegan" gör så och är den som sist lämnar stallet, så fine, jag bryr mig inte särskilt mycket för det är hennes hästar

men när JAG ska vara sist därifrån så är det ju MITT ansvar, och det funkar inte att jag "fuskar" då

och jag blir så jävla förbannad på att "kollegan" medvetet satsade på att slarva - "det blir så ibland, haha" - och sen när det hela råkade bli uppdagat så påstår hon att det är MITT fel och att JAG borde ha sagt till.........!!!!!!!!!!!

sagt till om VAD?????????

hon hade ju bestämt sig för att slarva för att kunna fara och ha ridlektioner med andra människor!!

och om inte jag hade kommit så pass tidigt och börjat mocka så hade inte en endaste hästkrake fått mockat den dagen!!

man sköter inte en kvällsfodring inkl insläpp med bla 12 hästar på 15 min

det är OMÖJLIGT!!!

och nu måste jag vara där och se glad ut med barngrupperna

jippi

vill bara skära mig

....och ja, jag vet - PMDD - men ändå............

SATANS JÄVLA HELVETE

det kommer inte lösa sig med läkarfrågan

jag visste det

tänker inte träffa en jävla idiot till läkare som redan hatar mig, men som låtsas att han aldrig ens hört mitt namn

aldrig i helvete

varför hoppas jag alltid

men den här gången har jag slagits till marken hårdare än någonsin tidigare, så jag har INGET kvar

inte ett skit

det är slut nu

slut

gråter