Om tre timmar går jag från terapeuten för sista gången på 7½ år. Vet inte vad jag ska säga. Vet inte vad jag ska känna. Mår så illa. På ett sätt känns det skönt att slippa gå och vänta på att dagen ska komma. Jag har ju vetat om det här länge. Problemet är att det var meningen att jag skulle lämna henne. Resa mig upp och säga hejdå dagen då jag inte längre behövde henne. Jag skulle ha börjat plugga, haft något värde, kunnat börja ett liv. Men nu blev det inte så. Vårdapparaten har än en gång trasat sönder mig. Och tiden rinner ut. Det är för sent för mig. Som tur är så spelar det ingen roll, för det drabbar ingen förutom mig. Jag har ingen. Ingenting. Så det spelar ingen roll.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...