Håller på att kollapsa och vad hittar jag i mitt röjande??? Jo, 25 st lergigan!!!!!! Visst, jag vet att de inte hjälper och att jag kommer se dubbelt osv, men vem bryr sig!!!! Bättre än inget!!!

Idag har jag varvat mellan att hetsäta och att röja här hemma. Röjt på och vid skrivbordet, rensat uttorkade pennor, testat batterier, sorterat all skit som bara ligger, rotat ur alla skrymslen och vrår i vardagsrummet, rensat ur skafferiet och gjort rent, kryddskåpet, hobbyskänken, verktygsskåpet...... tvättat en maskin (tvättade en igår också)... ja..... ungefär det. Började lyssna på en ljudbok och har snart lyssnat på halva nu medan jag grejat - och ätit..... Är spyfärdig, men trycker i mig godis ändå. Så jävla sjukt. Tänker på vad min kp skulle säga; "varför gör du det, varför kan du inte vara snäll med dig själv". Svaret är enkelt - för att jag hatar mig själv.

Och om någon undrat så ja, tårtan var förstörd på morgonen. Jag fick skrapa av och göra om kanterna. Den blev hur ful som helst, men han verkade ändå bli rörd av att jag bakat åt honom.

Har fått nyheter om gården också, och allt är ännu värre än vad det verkat förut. Inte för mig, men för den/de som håller på och jävlas med mig......... och inte tar hand om varken djuren eller ekonomin......

Imorgon ska jag fortsätta röja här hemma. Önskar att det vore vår på så sätt att jag skulle kunna börja slänga ut grejor i förrådet som ska ut dit. Men nu står allt i klädkammaren istället, så det ser ut som ett mottagningsrum för gåvor hos Myrorna........... Det jobbigaste är att oavsett var jag än börjar att röja så ska grejor till ställen där det reda är fullt pga att jag inte kunnit eller hunnit röja än. Hade dessutom tänkt att införskaffa några hyllor till färrådet så att jag inte behöver ja allt i högar på golvet, men det är inte så lätt att få tag i och få hem när man inte har bil och när man inte har en budget som tillåter för hög frakt (eller en psykisk budget som säger att man inte pallar att någon kör hem ens grejor och ska ha en namnteckning vid leveransen.....................).

Dessutom har jag planterat om nästan alla blommor, men det gjorde jag igår em.

Känner mer och mer att allt går åt helvete nu. Sakta men säkert. Undrar om det kan bero på att jag snart inte har någon antidepp kvar att ta. Inte vet jag, men det känns precis som innan jag började med den medicinen.

Just det ja.... "glad" påsk.............................

är gråtfärdig

har hållit på och förberett och bakat tårta i tre dagar till min kp som fyller år imorgon - eller ja, idag

först pajade ugnen tårtbotten så jag kunde inte skära till den så att den blev som ett halvt klot

jag skulle göra en fotbollstårta, eftersom han älskar fotboll

har fixat seriös fyllning; vaniljfluff och hallon/blåbärsmousse - som jag gjort om 2 ggr

den ena kastade jag och bytte ut mot en annan, och den andra blev för tjock så det var bara att göra om

köpt vit sockerpasta som jag färgat en del svart med nyinköpt färgpasta

har suttit och kavlat ut och skurit ut fem- och sexhörningar av den vita och svarta sockerpastan

köpte ett vitt marsipanlock för att det skulle underlätta - men det räckte inte till, för tårtan blev för hög, och dessutom sprack skiten

så jag fick kapa av "locket" så att det bara räckte till själva flata ovansidan

sen kom nästa skitgrej - eftersom jag inte kunde göra tårtan rund, så passar ju inte de svarta och vita bitarna för det blir ju fel vinkel mellan dem

så jag gjorde en krislösning med de svarta femhörningarna på det flata tårtlocket

och satte dit några på kanterna i grädden bara

imorgon bitti lär jag bli varse hur mycket de har färgat av sig på grädden

kan gå så att hela tårtan blir förstörd

HELVETEEEEEEEEEEEEEEEEEE

som sista utväg får jag gå och köpa ännu mer grädde och spritsa över det sönderfärgade underlaget

mår så jävla illa så jag dör

jag ville så gärna ge honom en fin tårta, en speciell tårta

men som vanligt skiter det sig

Har kommit hem från både min t och min kp. Finner inga ord just nu. Har gråtit så mycket att det gör ont i hela ansiktet, och musklerna ner på halsen värker. Gissar att det är för att jag försökt och försöker hålla emot tårarna. Känns som om huvudet sprängts sönder, som om den övre delen har lossnat från den undre. Hade turen att solen tittade fram när jag for hem från min t, så jag satte på mig solglasögonen. Det var verkligen ett känslosamt avsked. Tror att min bild av vår relation faktiskt har varit ganska lik den verkliga. Min t - min själamamma. Och hon med sin liknande moderskärlek till mig, både när vi varit helt på samma bana och varit osams. Sa innan jag gick att "det här är värre än att flytta hemifrån". Det är verkligen så. När jag flyttade hemifrån så var det skönt att komma ifrån den förgiftade miljön och relationerna - samtidigt som det såklart "kändes" att flytta hemifrån (som för alla andra). Men det här, det här är som att ha släppt kontakten med sin bästa vän och mamma, efter att ha byggt sig ett eget bo. Som att bara säga "nej, nu är det slut" efter allt man gått igenom.

Har skrivit ett "farligt" mail till min kp. Ett mail som... inte är som de som jag brukar skriva....... Skrev om att jag inte vill fastna i det här. Självklart måste jag få sörja, men jag vill inte varken gräva ner mig och dö eller hamna i någon slags försvarsställning som jag alltid gör/gjort annars. Bad honom att inte ge upp om mig än.......... På något sätt måste det finnas en logik i det här. När en sak tar slut så tar en annan vid, när en era tar slut så tar en ny era vid. Och även om världen så må gå under, så är det ju en händelse. Ett någonting.

Oj.......... existentiella tankar...... det var ett tag sedan sist.........

Blir kanske så när man trappar ut mediciner, har hetsätit en helg och fortfarande håller på, och min lilla värld har gått sönder...........

Om tre timmar går jag från terapeuten för sista gången på 7½ år. Vet inte vad jag ska säga. Vet inte vad jag ska känna. Mår så illa. På ett sätt känns det skönt att slippa gå och vänta på att dagen ska komma. Jag har ju vetat om det här länge. Problemet är att det var meningen att jag skulle lämna henne. Resa mig upp och säga hejdå dagen då jag inte längre behövde henne. Jag skulle ha börjat plugga, haft något värde, kunnat börja ett liv. Men nu blev det inte så. Vårdapparaten har än en gång trasat sönder mig. Och tiden rinner ut. Det är för sent för mig. Som tur är så spelar det ingen roll, för det drabbar ingen förutom mig. Jag har ingen. Ingenting. Så det spelar ingen roll.

hetsäter

står inte ut längre

tänker att det är "mindre dåligt" att hetsäta jämfört med att skära

men jag vet inte

känns inte så

men försöker tänka så

HAR ÅNGEST SÅ JAG DÖR!!! KAN INTE SITTA STILL, KAN INTE RÖRA MIG, KAN INTE GÖRA NÅGONTING!!!!!!!!

DET KNAKAR I TÄNDERNA FÖR ATT JAG BITER IHOP SÅ JÄVLA HÅRT!!!!

VILL BARA HETSÄTA OCH SVÄLTA - SAMTIDIGT!!!!!!!!!

J A G   V I L L   D Ö !!!!!!!!!!!!!!!!!!

JAG FATTAR INTE, DET BORDE VARA EN GANSKA LUGN HELG TROTS ALLT, MEN NEEEEEEEJ DÅ!!

FÅTT NYTT BREV FRÅN POLISMYNDIGHETEN, OCH NU SKRIVER POLISKILLEN (JA, DET ÄR EN KILLE FÖR HAN ÄR SÅ UNG OCH HELT JÄVLA NYUTEXAMINERAD) ATT JAG INTE BEHÖVER KOMMA PÅ NÅGOT FÖRHÖR!!!!!

JIPPI!!!!!! MEN VARFÖR KAN JAG INTE GLÄDJA MIG ÅT DET!!!!!!!!!!!

KAN DET BERO PÅ ATT JAG HÅLLER PÅ ATT TRAPPA UR MINA ANTIDEPP, HAR INTE VARIT UTAN ANTIDEPP PÅ DRYGT 7 ÅR

ELLER SÅ ÄR DET INBILLNING................