Har nyss tagit fram det sista av mina antidepressiva kapslar. Hade tre kvar. Så det räcker tills på onsdag, sen är de slut. Har lite gammalt spill kvar från när jag började med den här medicinen, så jag kan halvera dosen med hjälp av de tabletterna. Så att det blir som en uttrappning. Men jag kan inte neka till att jag är rädd. Rädd att allt ska rasa. Förutom att halvera dosen så är medicinen gammal, så den är nog inte lika verksam. Men bättre än inget.

Har för tre månader att hämta ut på apoteket, men jag kommer inte göra det. Finns ingen anledning till att påbörja ny högkostnadsperiod när medicinen ändå kommer att ta slut. Hoppet är ju ändå ute.

Är så trött på det här. Vill bara dö. Visst är jag lite rädd för hur det kommer att bli, men döden finns ju alltid kvar. Den sista utvägen av dem alla. Jag finner tröst i det. I vetskapen om att det definitivt finns ett slut på allt helvete.