Har kommit hem från både min t och min kp. Finner inga ord just nu. Har gråtit så mycket att det gör ont i hela ansiktet, och musklerna ner på halsen värker. Gissar att det är för att jag försökt och försöker hålla emot tårarna. Känns som om huvudet sprängts sönder, som om den övre delen har lossnat från den undre. Hade turen att solen tittade fram när jag for hem från min t, så jag satte på mig solglasögonen. Det var verkligen ett känslosamt avsked. Tror att min bild av vår relation faktiskt har varit ganska lik den verkliga. Min t - min själamamma. Och hon med sin liknande moderskärlek till mig, både när vi varit helt på samma bana och varit osams. Sa innan jag gick att "det här är värre än att flytta hemifrån". Det är verkligen så. När jag flyttade hemifrån så var det skönt att komma ifrån den förgiftade miljön och relationerna - samtidigt som det såklart "kändes" att flytta hemifrån (som för alla andra). Men det här, det här är som att ha släppt kontakten med sin bästa vän och mamma, efter att ha byggt sig ett eget bo. Som att bara säga "nej, nu är det slut" efter allt man gått igenom.

Har skrivit ett "farligt" mail till min kp. Ett mail som... inte är som de som jag brukar skriva....... Skrev om att jag inte vill fastna i det här. Självklart måste jag få sörja, men jag vill inte varken gräva ner mig och dö eller hamna i någon slags försvarsställning som jag alltid gör/gjort annars. Bad honom att inte ge upp om mig än.......... På något sätt måste det finnas en logik i det här. När en sak tar slut så tar en annan vid, när en era tar slut så tar en ny era vid. Och även om världen så må gå under, så är det ju en händelse. Ett någonting.

Oj.......... existentiella tankar...... det var ett tag sedan sist.........

Blir kanske så när man trappar ut mediciner, har hetsätit en helg och fortfarande håller på, och min lilla värld har gått sönder...........

 

Shopaholic

25 mars 2013 17:52

låter jobbigt, hoppas det blir bättre

http://imshopaholic.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...