Jag älskar hästar!

~ ♥ ~

Jag spricker! Måste skriva!

Lyckades med att kliva på bussen - och gå av på rätt ställe... Hjälpte till att utfodra hästarna och gjorde iordning boxen, mat och vatten åt "min" häst. Och så hämtade jag in honom och ryktade och gjorde iordning honom. Blev lite halvrädd när jag såg att kastanjen (tror jag det heter......) på ena frambenet hängde löst... men ridterapeuten sa att det är helt normalt och tog bara bort den. Det fanns en ny under, men jag hann gapa innan hon hann förklara...

Sadlade och tränsade - tänk att JAG klarar av det. JAG - av alla människor!

Som vanligt använde jag fel muskler när jag skulle mana på honom med skänklarna. Men helt plötsligt så KLARADE JAG DET! Han började skritta när jag manade på honom, och följde mina instruktioner till punkt och pricka! Han gjorde till och med halt med mina små hjälper - krama tyglarna lite och luta lite bakåt! Sedan travade jag, och herregud vad vingligt det var - som vanligt. MEN, efter att ha fått instruktioner av ridterapeuten att bara slappna av, sitta rak, INTE böja mig framåt för att hålla i sadeln och istället släppa händerna från sadeln - så travade jag och hade FULL BALANS! Jag blev SÅ GLAD att jag inte tänkte på att styra... och eftersom hästen var så foglig så höll vi på att hamna i stallväggen när jag inte instruerade honom att svänga.............   

JAG - JAG AV ALLA MÄNNISKOR - har tagit hand om en häst idag! Jag har sadlat, tränsat, fått honom att skritta, svänga, stanna, och trava UTAN ATT ENS SMACKA, utan bara använt skänklarna! Och jag hade BALANS!

Sa till ridterapeuten att... jag är stolt över mig själv. Det har jag aldrig sagt till någon förut, och jag har aldrig känt det förut heller. Men just nu så är jag STOLT ÖVER MIG SJÄLV!      

Hoppade lite jämfota i hissen upp till min lägenhet... vilket inte var så smart, för hela hissen var som en gummisnodd efteråt....... trodde att den skulle störta ner i källaren.................   

Jag vet att det här kommer falna, känslan av stolthet och lycka kommer att försvinna. Men nu, just nu, så är jag stolt och lycklig.

Har lust att leta upp alla de jävla läkare som har talat om för mig att hela jag är fel och bara   !!! FAN TA DEM! Jag KAN VISST!!!!!!!! 

Det enda som är negativt är mina "fysiska problem".... det skaver.... MEN.. den här gången måste kvinnokliniken hjälpa mig.... De bara måste... för jag tänker inte släppa det här - oavsett hur ont jag än får. ADLRIG. För första gången i mitt liv har jag något som gör livet värt att leva. Ingen får ta det ifrån mig. Ingen.

Önskar att jag kunde förklara, beskriva, vad hur och varför ridterapin får mig att må så bra. Men jag kan inte. Det bara är så.

Jag ska spara varje slant jag kan så att jag kan fortsätta med det här när jag blir utan aktivitetsersättning. Kan jag aldrig studera eller jobba så kan det här vara skillnaden mellan liv och död för mig. Så viktigt är det.

Nu börjar jag gråta... Det är så många känslor som bubblar upp... Ska gå och köpa någon god fredagsmat - för idag skiter jag i hur mycket jag väger!