mår illa

unnade mig att fara och köpa en glass

har skött maten för övrigt idag

har gått åt massa stesolid

men vad spelar det för roll

nu ångrar jag att jag åt glassen

önskar att jag kunde spy

har inga laxertabletter kvar

beställt på nätet men det har inte kommit än

behöver träna

röra på mig

men jag får så jävla ont

kvinnokliniken måste fan hjälpa mig!!!!!

jag ropar på hjälp men ingen hör mig

hur högt ska man ropa innan det är dags att ta sitt liv

jag vrålar för full hals

men min läkare har inte tid

finns ingen tid för mig, inget utrymme

så varför ska jag fortsätta kämpa

VARFÖR

finns ingen anledning

för det finns inget hopp längre

..............bara i stallet................. måste ta mig dit imorgon.........................

min sk mamma ringde

gråter

nu ska de skita i att planera semester för att pappa inte behagar ansöka om semester

och gör han inte det så kommer jag inte att träffa honom och mamma

då blir det ingen fjällresa

men då tänker jag fan i mig stanna här hemma

jag ska stanna här och ruttna bort!

ska försöka övertyga ridterapeuten om att jag vill hjälpa till med stallet och baracken i sommar, renovera, måla, allt - frivilligt och gratis för jag får så mycket bara av att vara där, på landet i lugn och ro

jag vill skära mig så mycket så jag är alldeles yr

känns som jag ska tuppa av

tror jag håller på att bli gränspsykotisk

för jag går in i min låtsasvärld där trygga personer vakar över mig och tar hand om mig

jag kommer bli galen på riktigt

är rädd

och helt ensam

mailade terapeuten när jag kom hem

har blivit så rädd för att göra eller säga något som uppfattas som manipulation

en skada som läkarna har orsakat

bad terapeuten om förlåtelse för att jag blev så ledsen när jag gick

förklarade att måndagstiderna är jätteviktiga för mig, för på torsdagarna törs varken hon eller jag prata om något jobbigt pga att det kommer en hel förbannad helg sen

skrev att jag förstår att det handlar om saker som hon inte rår över, så jag klandrar henne inte

men jag måste känna att jag kan ta hand om mig och orkar överleva när jag går därifrån, och inte vara helt söndertrasad

för det är jag och bara jag som får ta smällarna av det

sen mailade socialstyrelsen och tror att de står över allt och alla

de har tappat bort ett papper och kräver in det på nytt

och jag blir fan i mig förbannad på att de skiter i mina rättigheter

hade precis slutat gråta innan jag läste det, och sen började tårarna att forsa igen

mailare terapeuten och berättade för att försöka släppa det och kunna gå till frissan

gick dit och hon är ju så underbart snäll

bad om ursäkt tre ggr för att jag var tidig, men hon sa att det gör inget

klippte av mig minst en decimeter av håret

känns så skönt

bli av med skiten

hon kramade om mig innan jag gick och sa att jag ser ut som en liten fotomodell   

kom hem och kollade mailen innan jag gick och lämnade tillbaka böcker på biblioteket

terapeuten hade mailat och hon skrev att innan hon öppnade och läste mina mail så ville hon tala om att det var hennes fel att det blev som det blev idag

hon bad om ursäkt och skrev att vi kan prata om det på torsdag

och att hon är upptagen resten av dagen (= totalt onåbar)

skrev ändå tillbaka att det inte är hennes fel

jag är rädd

rädd för att prata, gråta, känna.................................

livet är så mycket lättare utan det

på ett sätt i alla fall

ringer inte min läkare upp läkaren på KK den här veckan så vet jag inte vad jag gör

hon är den enda som kan göra det

ska maila och förbereda den störda lilla verksamhetschefen på att jag behöver en ny läkare vid årsskiftet - igen

för då försvinner ST-läkaren jag har nu

och hur skulle hon kunna ha kvar mig DÅ när hon inte ens har tid NU när hon ÄR här

har mailat plastiken också

mailat läkaren, inte mottagningen, för det här är personligt

har lagt korten på bordet nu

jag har berättat för föräldrarna och det finns ingen återvändo

så antingen hjälper hon mig före semestern eller så får de ordna så att min arm blir gipsad, eller så bryter jag armen så att de måste gipsa den, eller så skär jag upp den så pass att den måste vara omlagd hela sommaren

jag skiter i att jag låter som ett psykfall - jag kan inte vänta ETT ÅR!

jag vill ha en glass

terapeuten var sen..... som hon varit de sista gångerna nu...... utan att säga något om det.......... hon undrade hur jag haft det i helgen och frågade om jag kunde säga något om de flashbacks jag haft.......... jag vill inte prata om det........ JAG VILL INTE........ för jag blir så jävla rädd.... och söndertrasad............ och sen är det bara hejdå och så är jag ensam med allt jag har tagit fram........ och det DÖDAR mig...........

efter ett tag började jag ändå försöka........... mådde så jävla dåligt.......... men jag vet att jag måste igenom det..... kan inte bara gömma undan allt......... blir bara värre då.................

grät.......... och det gjorde så ont........... och så säger hon "vi får bryta där för idag"............... jag ställde frågan rakt ut direkt, för jag vet hur det är......... "du har alltså ett möte någon annanstans kl 11"......... hon svarade ja.... och "men vi har ju nästan haft en timme nu ändå"........ då sa jag det som jag tänkt så många gånger förut........ vi hinner inte mer än att börja och så ska hon rusa vidare....... svarade "nej, från drygt fem över till kvart i"............... och att jag inte vill eller orkar ta fram skiten och sedan gå därifrån helt sönderriven........... hon blev obekväm............ frågade hur lång tid jag behöver.......... HUR ska jag veta det.................... storgrät men reste mig och tog på mig jackan......... hon kom och höll om mig där jag stod............. men....... vad hjälper det............. sen gick jag.............. med tårarna sprutandes................ och nu är jag helt sönderriven........... och är ensam.......... och dessutom ska jag klippa mig kl 13.................

heja vården............................................
............

JÄVLA SKIT !

terapi snart..... kl 10............. har inget att säga egentligen.............. har bara en massa uppdämd ångest och sorg............ vill bara skrika rakt ut........... och skära ihjäl mig.............. rakbladen ropar på mig............ ber mig att ta dem tillbaka............... det är bara en tidsfråga..................

kommer skämmas ihjäl hos frissan.............. ska dit kl 13............. kommer bli knallröd och skaka.............. så pinsamt.................

........................................saknar avdelningen................ jag vet att det är knäppt.............. men jag gör det............................. åtminstone att veta att den finns där om jag behöver........................... men........... den är borta............ för alltid......................... orkar inte ens gråta............... är så slut............................